Uppskattad hyllning till nordiska tonsättare

Publiken ville aldrig sluta applådera sedan den uppskattade saxofonisten Carl-Henrik Fernandi slutat spela. Tillsammans med Västervikssymfonikerna stod han på Bryggarens scen under dirigenten Sören Pettersons avskedskonsert på söndagskvällen.

Saxofonsolisten Carl-Henrik Fernandi gästade Västervik och Bryggaren på söndagskvällen när dirigenten Sören Petterson, till höger, gav sin avskedskonsert med Västervikssymfonikerna. Nordiska tonsättare var temat för kvällen.  Foto: Ellen Kindstrand

Saxofonsolisten Carl-Henrik Fernandi gästade Västervik och Bryggaren på söndagskvällen när dirigenten Sören Petterson, till höger, gav sin avskedskonsert med Västervikssymfonikerna. Nordiska tonsättare var temat för kvällen. Foto: Ellen Kindstrand

Foto: Ellen Kindstrand

Kultur och Nöje2009-04-06 00:08
Fernandis gästspel var ett av flera inslag i konserten Nordisk Rapsodi - för övrigt dirigenten Sören Pettersons avskedskonsert efter sex år som konstnärlig ledare för symfonikerna.Det blev ett värdigt avsked med stor publik och fin variation. Nordiska kompositörer var temat för konserten som inleddes med Jean Sibelius verk Finlandia - där den mäktiga, men något dystra, inledningen med främst stråkar, lättades upp alltmer för att avslutas i gladare toner.Från Finland tog sedan orkestern steget till två svenska kompositörer. Först ut var Hilding Rosenberg som skrivit flera symfonier och stråkkvartetter och som betytt mycket för flera andra av 1900-talets tonsättare i samma genre, modernismen. Västervikspubliken bjöds på ett mellanspel ur hans opera Resa till Amerika, där den klassiska folkvisan Visa från Utanmyra var den melodi som dominerade.Kvällens andra svenske tonsättare var Lars-Erik Larsson, mest känd för sina orkesterverk, men han skrev också filmmusik och schlager. Hans konsert för saxofon och stråkorkester uppfördes för första gången redan 1934 och har ett annorlunda tonspråk än de romantiska verk han senare blev känd för. Just den här konserten har tidigare endast framförts två gånger i Västervik. Det är ett krävande stycke och saxofonsolisten Carl-Henrik Fernandi är en av få svenskar som har den på sin repertoar. Hans ambition är att framföra det så likt ursprungsversionen som möjligt. Saxofonkonserten är uppdelad i flera partier, där den första kännetecknas av ett annorlunda, lite knäppande tonmönster. Det andra partiet blir mer smäktande med starka stråkar i bakgrunden. Det är vackert, och kräver fortsatt stor fingerfärdighet från Fernandi som låter fingrarna dansa över saxofonen för att släppa ut de mjuka, romantiska tonerna. Tredje partiet blir tempot åter snabbare och tempot lyfts från den ljuva romantiska till ett mer glatt, snabbt och humoristiskt. Fernandi såg andfådd ut när konserten var avklarad men applåderna ville aldrig ta slut trots att han stoppat blommorna i saxofonpipan. Det var bara att ta ur dem och bjuda på ett extranummer signerat Erland von Koch, en betydande svensk tonsättare som dog för bara ett par månader sedan.Efter paus framfördes verk från danska tonsättarna Jacob Gade och Hans Christian Lumbye samt från norrmannen Edward Grieg. Tyvärr hade inte VT möjlighet att vara med då, men publiken kunde förhoppningsvis njuta av en fortsatt mäktig och stämningsfull konsert.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!