Urvattnat och förutsägbart

Jaha, då har vi avverkat tre deltävlingar av den svenska melodifestivalen. Intresset har som vanligt varit stort, skandalerna många och överraskningarna få. Christer Björkman har som vanligt valt ut ett gäng av sina gamla kompisar som får uppträda en samling okända artister som man verkligen undrar hur de överhuvudtaget har fått med sina låtar.
Storfavoriterna The Ark gick planenligt vidare med boogie-dansbandspoplåten "The worrying kind". Vilket är bland det sämsta jag har hört med The Ark. Jag fattar inte att de kan nedvärdera sig med att ställa upp med en så dålig låt. Jag har alltid gillat The Ark, men nu är de ute och seglar på djupt vatten. Hoppas bara inte de går och vinner också för det vore förödande för resten av framtiden. Nanne Grönvall gick vidare till andra chansen med en dålig kopia av hennes bidrag från i fjol. Den kommer absolut inte att vinna och jag förstår inte hur den kunde komma med, jo förresten: Christer Björkman!

Sedan gick de två gamla Idolvinnarna Sebastian och Måns vidare direkt till final i Globen, vilket jag tycket var mycket märkligt. Sebastian sjöng en blek kopia av Andreas Johnssons "Sing for me". Jag var också chockad över att se i vilket skick han var. Jag såg honom i somras och det var en helt annan person i mina ögon. Måns kör på lationostilen med "Cara Mia", och jag trodde definitivt inte att han skulle slå Magnus Carlssons "Live forever", som faktiskt var mycket bra. Men nu ser man vilken genomslagskraft Idol har haft, det är den nya generationens musikprogram och det gav ett stort gensvar.
Det roligaste och mest uppfriskande som hänt hittills är att den helt okända Marie Lindberg gick direkt vidare till finalen med en riktigt bra sing-song-writer-låt. Kul att det fortfarande går att slå sig fram som helt okänd. Hennes "Trying to recall" har en mycket stor chans i finalen, tror jag, eller snarare hoppas jag.

En tråkig sak med årets festival är att det är så få bra låtar. Min undran är: har vi verkligen inte bättre kvalitet på låtskrivarna här i Sverige så tycker jag nog vi skulle börja fundera på att återgå till det gamla konceptet med en enda stor final med tio artister. Just nu känns det väldigt urvattnat och förutsägbart. Kanske dags för Christer Björkman att stiga åt sidan till förmån för någonn yngre förmåga.
Närmast ser jag fram emot Magnus Uggla med "För kung och fosterland" och Caroline af Ugglas "Tror på mig".
I och för sig ska jag inte följa den fjärde och sista deltävlingen för jag kommer att stå på scen i Göteborgs förort Bergsjön och lira stenhård kängpunk. Tänk vad kontrasterna kan vara stora och underbara.