Va? Finns det en Antikrunda till?

På TV heter han Knut Knutson, han som varje gång i Antikrundan lyckas ta huvudrollen. I Hallingebergsteaterns lustspel den här sommaren heter han Klas Klason.

Foto: Fotograf saknas!

Kultur och Nöje2008-07-15 00:06
Rätt igenom handlar det om en parodi på Antikrundans orgasmer när Knut hittat något snyggt gångjärn från 1500-talet.Nåja, det finns mer i spelet. En historia om dyrbart arv, alltså om girighet och ännu mer om avund som nog är mänsklighetens värsta sjukdom. Men presenterar man den som Hallingebergs Teater gör, då står man inte bara ut, man har hur kul som helst - rätt igenom!I kväll är det premiär utanför Kyrkstallarna nedanför Hallingebergs kyrka.I lördagstidningen berättade Lena Pettersson om pjäsen och spelplatsen, familjen Borrelias nedslitna gods som ändå ännu kan gömma dyrbarheter. För alla inblandade är den avgörande frågan vad som står i godsägarens hemliga gåvobrev och hur det ska berika hans törstande arvingar, döttrarna Klara och Bella. Syskonkärlek kan ingen av dem stava till. Mer än så varken behöver eller vill jag gå in i handlingen. Lustspel är ju till för att överraska.Conny och Anne-Christine Bergholm är Hallingebergsteaterns rutinerade ledarpar. Men nu börjar nästa generation ta sig ton. Anne-Christines son, Mikael Hellberg, debuterar som manusförfattare i år. Dessutom har han regisserat uppsättningen, med mor som generöst stöd vid sin sida. Både Conny och Anne-Christine Bergholm har viktiga roller. Conny är Knut Knutson, förlåt: Klas Klason! Och Anne-Christine spelar den piga som godsägaren anställt för att betjäna hans döttrar. Conny och Ann-Christines dotter, Emelie Bergholm, har en av spelets viktigaste roller, advokaten som ska reda ut allt trassel. Och hon gör en säker och skönt balanserad insats som aktris. När sommarlovet är över läser hon vidare på Östra Akademins teaterlinje. Hallingebergs teater har byggt upp en ensemble och en spelstil där proffs (som Conny och Anne-Christine) kan fungera jämtställt med krafter som, åtminstone offentligt, klassas som amatörer. Ändå har de arbetat sig fram till en högst yrkeskunnig spelstil. Då tänker jag på Sven Gunnarsson i betjäntrollen, Åsa Axelsson och Yvonne Jönsson som godsägardöttrarna Clara och Bella samt Anna Karlsson som är med för första gången men inte får någon riktig chans att visa vad hon kan.Detta beror på spelets öppning som är det enda tveksamma i hela uppsättningen. Anna Karlsson gör entré som godsägarn Borrelia, hiskligt utspökad. Hans spanienflyg väntar utanför med långt och tjatigt buller - jag satt där faktiskt en liten stund och undrade vad jag gett mig in på.Men var alldeles lugn! Några minuter senare är allt det där över och det rätta på plats. Spelet tar fart. Och med den alldeles personliga, både glada och fräcka ton som är Hallingebergsteaterns varumärke. Ett extra varumärke är alla dessa utstuderat finurliga, tekniska karameller!Dagens goda råd: ta chansen! Åtta förställningar handlar det om. Fotnot: VT:s recension bygger på genrepet.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!