Julpyntet har hängt över oss i mataffären rätt länge nu och snart går vi in på slutspurten av månader av galen shopping. Det är inte bara julmat och julklappar i mängder som måste köpas, det är nya glöggmuggar, fina servetter, fräscha julgrupper, fina dörrkransen och vackra granen. Plus lite nytt pynt och nya lampor till ljusstakarna (har någon någonsin varit med om en adventsljusstake som har fungerat efter ett år i kartong?) Varje jul ska bli lite bättre än den förra, maten ska vara ännu godare och julklapparna ska vara än mer perfekta. Och förväntningarna är skyhöga, så klart.Det är inte konstigt att fler och fler väljer att fly från Kalle Anka och tjocka släkten, för att fira en stillsam jul, med sina närmsta. Vänta nu, var det inte det julen var till för? Då är det väl lite konstigt att man måste lämna hus och hem för att kunna slappna av och ha trevligt?Jag diskuterade detta med några vänner häromdagen. Yushiko från Japan berättade att man i hennes land lånar lite av det bästa från alla religioner och traditioner."När det är jul blir vi kristna, när någon dör blir vi buddhister." Det låter ju väldigt enkelt och bra, och det är väl så det ser ut på många andra ställen. I USA kallas det för Christmas christianity, och det känns som rätt ord för det vi håller på med i Sverige. Lånar det bästa av lite olika grejer, blir hedningar vid midsommar och kristna på julafton. Men tillbaka till juleljusen och skinkan, varför kan inte vi bara säga nej till hets, panik och köpstress? Låsa in oss och äta pepparkakor? Är det för att vi kan slappna av ens i våra egna hem, utan att se framför oss vad som behöver göras och köpas? Då har köpjävulen i oss verkligen vunnit. Läste förresten att årets julklapp var en upplevelse. Så bra, då kan vi uppleva oss bort från egen skapade tråkjul. Själv gör jag lite av varje. Först stressköper jag lite julklappar, sen smiter jag. Det blir sand mellan tårna och mojitos istället för must. Och självklart tar jag med mig Aladdinkartongen.
