- Det mesta som jag råkar ut för eller på olika sätt stöter på. Det kan vara om mig själv eller om företeelser i samhället. Allt möjligt med andra ord.
Vad skrattar du själv åt?
- Jag skrattar mycket, bland annat åt mina fantastiska kollegor. Mina idoler är Monty Python-gänget. De känns fortfarande fräscha efter 40 år.
Hur länge har du sysslat med ståupp-komik?
- Jättelänge. Jag presenteras ju som veteran numera. Jag började som väldigt ung, 1992, och allt sedan 1994 har jag ägnat mig åt detta på heltid.
- Det blir alltså 20 år i år.
Varför blev du ståupp-komiker?
- Jag ville, som så många andra, bli seriös skådespelare men kom inte in på Scenskolan. Det blev Handelshögskolan istället. Där var så tråkigt att jag bara blev tvungen att börja med komik. Skämt å sido. Det var nog tillfälligheter som gjorde att jag blev ståupp-komiker.
- Det anordnades regelbundet "stand up"-evenemang på Stadshotellet i min hemstad Södertälje. Jag gick dit lite då och då. Vid ett tillfälle fick jag något slags modighetsryck och bad att få prova. Jag fick fem minuter på scenen. Det var kul och gick bra. Jag blev erbjuden ett gig i Stockholm efter det och på den vägen är det.
Upplever du att det finns någon skillnad på hur killar och tjejer skämtar?
- Nej, egentligen inte. "Stand up" är väldigt personligt. Varje komiker är unik. Man kan ju inte byta repertoar med varandra.
- Men det är möjligt att tjejer som grupp har vissa erfarenheter som killar inte har och vise versa. Det skulle förstås kunna göra att man skämtar på lite olika sätt.
Hur hittar du uppslagen?
- Jag hittar dem i vardagen. Jag har för övrigt börjat twittra vilket har varit en verklig kick för mig. Det har gjort att jag måste tänka humor och komedi varje dag.