Vad hittar man på med en leksugen fyraåring en regnig vardag i Västervik?
Frågan fick jag av en vikarierande kollega häromveckan. Han hade tagit med sig familjen till Västervik under vikariatet och dottern var leksugen.
Jag om någon borde ju kunna ge tips, kan man tycka. Jag har själv ett barn i samma ålder och såväl hon som hennes äldre bröder kräver regelbunden rastning för att inte klättra på väggarna.
Men nu var det totalstopp. Simhall, bowling, öppna förskolan var förslag som ratades och sen kom jag inte på något mer.
– Men det finns väl något inomhuslekland? Eller ett akvarium, frågade kollegan som till vardags bor i en betydligt större stad.
Min försäkran om att det nog snart skulle komma ett lekland till Västervik hjälpte föga just denna regniga vardag och kollegan började låta lite irriterad, eller möjligtvis frustrerad.
Konversationen fick mig att inse att de flesta barnrelaterade aktiviteter i Västervik är ganska väderberoende. Det finns massor av roliga saker att hitta på om man är beredd att ta sig ut. Sommartid är det också enklare. Då kan man alltid åka båt, bada, besöka lekparker, temaparker och hoppborgar. Man kan rycka strömming från en bryggkant och ha picknick i ett hav av vitsippor.
Men jag insåg också att just avsaknaden av allt som de större städerna har att erbjuda, gör att man tvingas använda sin fantasi så mycket mer. Både inne och ute. Gör man det, då kan hela livet bli till ett äventyr.
För egen del var det ju några år sedan jag såg något spännande i lastbryggan bakom Konsum eller i en hög med pinnar. Men en gång i tiden var lastbryggan en scen där jag tillfälligt förvandlats till Carola och njöt av att ta emot publikens jubel. Och pinnarna, ja, de kunde förvandlas till precis vad som helst.
I dag tryter fantasin betydligt mer. Att vara vuxen innebär – tyvärr – att livet blivit mer konkret, och att det mesta faktiskt är svart eller vitt när det kommer till kritan.
Det är just därför som det är så fantastiskt att återuppleva fantasins förtrollade värld genom de egna barnen. En favoritsysselsättning är att på avstånd tjuvlyssna på deras lekar.
För i en fyraårings fantasivärld kan allt hända. Ibland även i en åttaårings. Där är det inget konstigt när en kaninprinsessa går på tebjudning med en creeper (dataspelsfigur från spelet Minecraft), att creepern spränger sig själv i luften så att ett hål bildas genom jorden och tar prinsessan till Kina. Där återuppstår creepern och de båda utforskar andra sidan jorden från en drakes rygg innan det bär tillbaka till lilla Västervik, där kompisarna på skola och dagis får stifta bekantskap med fantasifigurerna.
Men leksaker är inte alltid nödvändiga för leken. Tvärtom känns det som att brist på sådana stimulerar fantasin ännu mer. Det är därför som slottsruinen i Västervik för tillfället är stans mest fantastiska lekplats. Trots att där inte finns några klätterställningar eller gungor. Och trots att man inte kan köpa godis eller glass där. I stället tillåts fantasin helt ta över leken bland gallerförsedda fängelsehålor, utmanande helvetesgap, krävande klätterväggar och en scen där man kan dubbas som riddare eller sitta som kung eller drottning på sin tron.
Ibland blir jag ganska avundsjuk på barn och deras fantasi. På deras fantastiska förmåga att förvandla hela världen till en enda stor lekplats.
Kanske borde man även som vuxen utmana fantasin lite mer och inte låta den inrutade vardagen begränsa tillvaron.