Ig Perrish vaknar en morgon efter en rejäl fylla. Han minns knappt något från kvällen innan. När han tittar sig i spegeln upptäcker han två stora knölar vid tinningarna. Det ser ut som...horn.
Han springer ut till sin flickvän Glenna för att be henne om råd. Borde han gå till en läkare? Men Glenna bryr sig inte om hornen. Hon så fort hon får syn på dem börjar hon bekänna saker.
Att hon, trots att hon redan är ganska rund och har ätit en munk från kartonen, ändå vill äta fler, helst hela kartongen. Hon berättar att hon sugit av Igs kompis kvällen innan och att hon i hemlighet önskar att Ig ska få reda på det, så att han gör slut och hon blir fri.
Och Ig förstår henne. För några år sedan blev Igs flickvän Merrin brutalt sexmördad. Ig var huvudmisstänkt, men släpptes i brist på bevis. Sedan dess har hans karriär gått i stöpet och han flyttade in hos Glenna bara för att ha någonstans att ta vägen.
Ig åker till doktorn för att få råd angående sina utväxter i pannan, men han kommer inte så långt. På läkarmottagning fortsätter bekännelserna. Alla som ser hornen börjar genast berätta sina innersta hemligheter och förbjudna önskningar för honom. Han inser att det är hornen som får folk att tala. Och när han besöker sin familj får han veta flera skrämmande saker, bland annat om Merrins död...
Joe Hill har lyckats skriva en fascinerande och spännande skräckroman som helt klart är i klass med hans debutroman "En hjärtformad ask". "Horn" är en riktig sträckläsningsbok där handlingen hela tiden driver på: Vad ska avlöjas härnäst? Kommer Ig någonsin att få reda på vem som dödade Merrin? Och håller han verkligen på att förvandlas till en djävul?
Att ge sig på en karriär som skräckförfattare när man har en pappa vid namn Stephen King kan tyckas vara ett självmorsduppdrag. Men jag måste säga att Joe Hill, eller Joseph Hillstrom King som han egentligen heter, har lyckats över förväntan.
Jag läste "En hjärtformad ask" utan att ha någon aning om vem han var och gillade den skarpt. Visst är han influerad av sin författande far, men Joe Hill har ändå en egen stil och har med sina tre böcker visat att han står på egna ben.