Vänner med samma formspråk
Urtidskvinnor på stengods och djungelblad på textiltryck. Vännerna Birgitta Färdig och Elisabeth Björklund Nilsson visar upp på jordnära färger och rejäla former på sin konstutställning på Wimmerströmska.
Kompletterande konstnärsvänner. Keramikern Elisabeth Björklund Nilsson och textilkonstnären Birgitta Färdig.Foto: Matilda Ahl
Foto:
- Jag dras till det organiska som bladformer och växter i starka färger, säger Birgitta när hon försöker sätta ord på sin konst.
Birgitta arbetar med textiltryck och hon tillverkar både bruksvaror och tyger och bilder för offentlig miljö. På utställningen ställer hon främst ut tavlor.
- Jag ser min konst som en slags väggsmycken, säger hon.
Hon tycker om att upprepa former när hon funnit en hon gillar. Vad trycken föreställer får ligga i betraktarens ögon. Tankarna förs till djungelblad, frökapslar och grässtrån. Och det är också naturen som är en av hennes största inspirationskällor.
- Mina idéer föds ur fantasin, sedan utvecklas mönstret när jag skissar fram motivet. Det är svårt att säga på förhand vad det kommer att bli, säger Birgitta medan hon visar en av sina tavlor.
Sida vid sida vid Birgittas textilkonst finns Elisabeth Björklunds rustika keramikbruksföremål. Rustika muggar, vaser och krukor i granitgrått stengods. På en hylla står muggar med olika tecken och ristningar.
- Vissa tecken är forntida och andra är moderna nutida tecken, som den här med en löpande Carolina Kluft, säger Elisabeth och håller upp en av muggarna.
Hällristningarna i form av månkors, jägare och skepp kommer från Bohuslän och de moderna tecknen kommer från tidningsutklipp och mjölkförpackningar. Men själv tycker hon bäst om muggarna som saknar motiv.
- Ibland är det så skönt att vila ögat på det enkla och avskalade, säger hon med ett leende och stryker handen över muggen.
Enkelt och avskalat är just den rätta beskrivningen för Elisabeths keramik. Hennes vaser och krukor är både gedigna och olikformiga. Föremålen är lite sneda och vinda och bidrar med en personlig touch på det avskalade. Det känns minimalistiskt utan att vara tråkigt.
Elisabeth och Birgitta är goda vänner sedan lång tid tillbaka. Och det märks, både i formspråket och i kemin mellan varandra.
- Jag tycker att vi kompletterar varandra bra, säger Birgitta och tittar på sin konstnärsvän.
Och Elisabeth nickar instämmande och säger:
- Vi använder oss av samma formspråk och det gör att vi kan känna igen oss i varandras konst.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!