Behöver du emellanåt en liten paus från ditt eget hektiska, och kanske inte alltid så där särdeles spännande, liv?
I så fall finns som bekant mängder av filmer och tv-serier att slukas upp av för en stund.
De är bara ett klick bort.
Just nu är konkurrensen stenhård mellan nätets streamingjättar. Alla vill de ”slå klorna” i dig och lockar med påkostade egna nyproduktioner, välrenommerade skådespelare och gamla kultserier.
Det är lätt att bli beroende, inget snack om saken.
Det kan ju vara hur mysigt som helst att grotta ner sig i en brittisk deckarserie. Man vet som regel vad man får: en brittisk småstad, till synes en idyll, som visar sig härbärgera en rad otrevliga hemligheter. Regn och rusk, grusgångar som knastrar under de skyldigas såväl som de oskyldigas fötter, rosenbuskar, en kyrka som reser sig mot skyn uppe på en höjd, sköna karaktärer med skön accent och så vidare.
Mysigt – ja visst! Men handen på hjärtat, hur ofta blir du egentligen riktigt berörd av dessa varandra snarlika serier?
Passar härmed i stället på att tipsa om en tv-upplevelse som, till skillnad från ovanstående exempel, har funnits med mig i tankarna under ett par veckors tid nu. Nämligen konstnären Knutte Westers originella film ”Horungen”. Den visades i SVT på skärtorsdagen och ligger fortfarande kvar på Svtplay.
I filmen berättar Knutte Wester sin farmors historia med ord och stillbilder. Bilderna är inte fotografier utan teckningar och akvarellmålningar så uttrycksfulla att det faktiskt gör ont.
Knuttes farmor Hervor föddes av en ung kvinna utanför äktenskapet. Och det i en tid då inget skyddsnät fanns och till och med den egna familjen vände dessa kvinnor och barn ryggen. Det är fattigsverige, tidigt 1900-tal.
Hervor berättade sin historia för barnbarnet Knutte som uppenbarligen tog mycket djupt intryck av den.
Under tre år skapade Knutte Wester en teckning om dagen. Varje bild var en scen i hans farmor Hervors liv. Totalt blev det över 1000 akvareller och tuschteckningar. Av dessa ligger 670 till grund för den animerade dokumentären.
Som vuxen blev Hervor en av pionjärerna i kampen för kvinnors rättigheter.
Har du inte sett filmen – se den!