I tjugo år har han haft knytning till denna förnämliga kammarmusikensemble. När han först kom dit var namnet Camerata Roman. Hur många år det är sen namnet byttes till det nuvarande minns jag inte. Men anledningen var att lite varstans på kontinenten trodde man att orkestern var rumänsk, inte svensk!
Stämledare på violoncell har varit Per Nyströms genomgående roll Numera – som just nu til exempel – leder han hela ensemblen. Igår kväll till och med på en gammal kär konsertplats, Marieborgkyrkan!
Dessutom var det han som lyckats locka med sig en fenomenal violinsolist, Alissa Margulis. Denna Alissa är inte bara på väg att klassas som en internationell stjärna. Hon är faktiskt Europas yngsta violinprofessor, kraftfullt verksam både i Bryssel och Antwerpen.
Numera är det sällan som Camerata Nordica ger konserter i våra bygder. Därför är det ganska många ansikten bland de femton stråkkonstnärerna som känns nya. Men den professionella klassen är alltjämt uppenbar. Annars skulle man inte kunnat genomföra en konsert som söndagskvällens.
Upptakten gav besked direkt: Franz Schuberts intensiva, ja geniala Stråkkvartett nr 13 som han komponerade i 27-årsåldern och som snabbt fick en evighetsstämpel – Schubert hade bara tre år kvar att leva.
Därefter besteg Alissa Markulis scenen och gav oss en helt annan upplevelse, Camille Saint Saéns ”Introduction et Rondo capriccioso”, specialskriven för en virtuos violinist med förmågan att även leka fram kompositörens komiska inslag!
Upplevelsen blev så stark att en andningspaus kändes nödvändig, alltså en liten kaffepaus. Men direkt efter den tog Alissa huvudrollen igen. Då med musik av totalt annat slag, ryssen, 12-tonsspecialisten Alfred Schnittkes märkliga Sonat för soloviolin och stråkorkester. Även där finns humor, bara så annorlunda, aggressiv. Vi i kyrkbänkarna fängslades snabbt av Alissa Margulis breda konstnärskap.
Konsertens avrundning blev en Stråkvartett av Dmitrij Sjostakovitj, ryss även han men tillika en av Schnittkes förebilder. Även i den här Kvartetten känns det.
Min enda anmärkning – och det gäller än mer Schubertinledningen - är denna. Båda verken är skrivna som Stråkkvartetter. Och det är just som kvartetter, inte i orkesterversion som det genuina lever bäst.
Om en dryg månad, 17 mars, finns det en ny chans att möta Camerata Nordica. Då i Gamleby kyrka med legenden Terje Tönnesen som ledare och solist!