Var vi än går så finns det ljud eller musik omkring oss. Jag har till exempel musik på datorn när jag skriver detta. När blev det så undrar jag och varför blev det så och när vande vi oss vid det? Det finns inte pryl i dag som inte låter, antingen en liten söt melodi eller ett blipp eller varför inte en högtljudande alarmsignal som får mig att tro att elden är lös. Fast det var som tur bara mikrovågsugnen som hade tinat färdigt vegoburgararen...I dagens samhälle får vi verkligen leta efter tystnaden och jag saknar den ibland, ganska ofta faktiskt. Men hur kan en musiknörd som jag sakna tystnaden? Jo, jag saknar möjligheten att själv kunna välja när, var och hur jag vill lyssna på min musik. Vi säger ofta att vi i dag har fler valmöjligheter än någonsin. Det må så vara men inte inom detta område.Går jag in i en affär så är det alltid musik på, startar jag bilen så ljuder femton olika signalen för alla möjliga bekräftelser. Det här har lett till att folk i dag inte orkar, kan eller vill lyssna på en hel skiva. Detta inkluderar mig själv. Jag är så mätt på allt vad ljud heter så jag lyssnar hellre på gamla skivor för på dem behöver jag inte lyssna på så noga på. Visst lyssnar jag på nya plattor men det är många gånger väldigt ansträngande för hjärnan. Jag tror att i framtiden kommer det finnas tysta zoner. Det finns ju redan tysta avdelningar på tåget, så det är nog bara början på en framtid där tysta miljöer är något självklart.För så här kan inte utvecklingen fortsätta, det kan inte vara bra för våra hjärnor. Vi måste få tid och ro till tystnad. Gå ut och kräv tystnad!Jag måste, kan inte låta bli att kommentera årets melodifestival och uttrycka min skadeglädje när jag äntligen ser slutet på en era med en totalt maktfullkomlig Christer Björkman. Nu kan det inte längre finnas någon anledningen till han får vara kvar efter vad som framkommit hur jurymedlemmar påverkats hur de ska rösta. Och när det dessutom visat sig att vissa bidrag visats med sämre framförande och ljud för att styra bidragen till vad Christer Björkman anser vara rätt bidrag. Det är bara att konstatera att Christer Björkmans dagar är räknade. Förutom detta så har själva teveunderhållningen varit mycket bra med Kristian Luuk som går från klarhet till klarhet. Han har verkligen hållt ihop det hela med bravur. Sen är det väl härligt för alla kvinnor i Sverige att de fått en ny kelgris - Björn Gustavsson.Musikmässigt var det hela en ganska avslagen historia med medelmåttiga låtar. Knappast någon stor skräll att Charlotte Perelli vann.
