Vila i frid gamle vän!

Dödsbuden duggar tätt bland mina gamla vänner nu.
Ett kom i A-ekonomi häromveckan.
"I dag höll Skivbutiken i Sundsvall öppet för sista gången. Det som en gång var Norrlands största skivbutik blev ett offer för e-handeln."
När jag besökte Linköping några dagar senare kunde jag konstatera att ytterligare en skivbutik försvunnit sedan sist. För två år sedan tvingades den mest ambitiösa av skivaffärerna i Linköping, Get Back Records, slå igen för gott.

I Västervik var det länge sedan det fanns en renodlad skivaffär, och vi lär knappast få en igen. Att starta skivaffär verkar i dag vara ekonomisk harakiri.
Boven i dramat är inte enbart den så omtalade illegala nedladdningen bland ungdomar.

Dödsstöten är snarare att skivhandlarna har svikits av sina gamla vänner. De som är i begynnande medelålder och som fortfarande lägger stora summor på att köpa riktiga skivor.
Den klassiska bilden av hur musiknördar trängs sida vid sida i butiken, och med koncentrerad min bläddrar bland skivbackarna stämmer inte.
Nu sitter de hemma var och för sig och botaniserar på nätet.
De mest obskyra skivor är bara ett musklick iväg.

Visst kan man med nostalgi minnas hur det var att slinka in hos sin favorithandlare och bläddra igenom nyinkommet-backen.
Men tyvärr. Skivor är alldeles för bekvämt att handla på postorder.
Det är en klen tröst för de kvarvarande skivhandlare som räknar på sina allt sämre marginaler, men om några år kommer näthandlarna att bli nästa krisbransch.
De kommer att få det allt kärvare i takt med att inbitna skiventusiaster vänjer sig vid tanken på att en respektingivande musiksamling inte behöver betyda en bokhyllevägg med skivor, utan kan rymmas på en trist, osexig hårddisk.
Den dagen kommer även näthandlaren vara ett bortrationaliserat led.
Min gissning är att man kommer inte att känna samma saknad när en nätadress släcks ner som när den lilla butiken på hörnet stängde för gott.