Jag var inte särskilt gammal, jag förstod inte charmen. Trångt, hårda träbänkar och farbröder med gitarr och ett evigt springande till toaletten av folket som satt bredvid. Ölfryntliga gubbar och för högt skrattande tanter tyckte jag om jag inte minns fel. Jag började just bli ganska så rastlös när det hände, det för en sjuåring helt förvirrande och ganska underbara. Jag hade blivit gammal nog för att skämmas ögonen - eller för den delen öronen - ur mig.
Qvennarn Rinner Över snubblande in på scenen och trevande började någon av de begåvade bröderna dra en av alla de vitsar som hamnat under bältet, strax över fotknölarna för att vara mer exakt. Vitsen handlade om nakna damer på badhus och deras anatomi. Jag häpnade storögt (eller storörat) när nästintill alla vuxna i publiken vek sig dubbla av skratt. Vänta nu, tänkte jag. Det där med fula ord, var inte det väldigt förbjudet av vuxenvärlden? Typ dödstraff på? Jag tjuvkikade på mina föräldrar lite ängsligt, fick man skratta fast man inte var vuxen än? Och fick DE verkligen skratta? Allt jag artigt lärt mig höll på att ställas på ända. En ända som för övrigt låg strax bredvid den "kroppsdel" det friskt skojades om på scenen. Det hela kändes lite splittrat. Dubbla budskap från vuxenvärlden gjorde snabbt intrång i mitt unga oskyldiga lilla liv.
Samtidigt som jag skämdes så mycket att jag nog försökte sjunka genom den hårda bänken så var det här nog höjden av min sommar. Så förbjudet och tydligen helt legitimt, av alla skratten att döma.
Det blev verkligen inte bättre senare på kvällen. Eller jo förresten, det blev ännu bättre när Bengt Sändh tågade in på scenen. Jag vet inte om alla ni kära läsare är bekanta med honom men om vi uttrycker det milt så har han en dragning åt det dramatiska, och kanske lite förbjudna. En mästare som med enorm humor ägde alla scener han trädde in på. Den helt vanliga farbrorn öppnade munnen och efter lite övertalning från samtliga i publiken tog han ”den förbjudna” versen på ”När gäddorna leker i vik och vass”. Den är...hyfsat ekivok. Jag fortsatte skämmas som en hund men njöt i hemlighet. Inte så mycket av orden utan på grund av det faktum att jag fått en liten inblick i att vuxna också var människor. Festivalen gläntade på dörren till en värld jag nu är en del av.
Det blev aldrig snuskigare än så men bra på andra sätt. När Winnerbäck spelade med Kjell Höglund, när Demian var magisk och alla sjöng med. När Lasse Tennander spelade och hela världen höll andan. Nu när jag öppnat dörren till vuxenvärlden för flera år sedan kan jag minnas den där kvällen. Den var snuskigt bra.