Panelen består i år av Marie Kerrolf, webbredaktör, Kenny Wiis, sportreporter, och Elin Lönn, allmänreporter och redaktör på Nordöstran. Betygen är satta i en skala från 1 till 5.
Under finalen kommer Kerrolf, Wiis och Lönn att twittra om sina intryck. Häng gärna med du också, vi kör på hashtagen #vtmello.
Håll till godo!
Marie Kerrolf
Ulrik Munther – Tell the world I’m Here ++++
– Så ung, så söt och med så sammetslen röst. Med ett snyggt framträdande dessutom kan denna låt säkert vara med och slåss om segern. Låten för tankarna till brittiskt 90-tal vilket talar för att den kan gå hem även hos tittare som passerat skolåldern – trots att Munther satsar hårt på framtoningen som flickidol.
David Lindgren – Skyline ++++
– Lättsamt, snyggt och stilrent nummer där förra årets komet David Lindgren framför medryckande discodänga. Sexåringens favorit och en farlig kandidat till toppstriden.
State of Drama – Falling ++
Smörig rockballad framförd av duktiga musiker. Låten har visserligen en vacker melodislinga men lämnar mig ändå ganska oberörd.
Anton Ewald – Begging ++++
Årets Saade-kopia har ungefär samma framtoning som övriga artister i genren. Snygg, ung kille som kan dansa och som tilltalar unga tittare. Tyvärr är låten riktigt tråkig och lämnar inga djupare spår hos mig. Men den kan nog bli en hit på vårens skoldiscon.
Louise Hoffsten – Only the Dead Fish Follow the Stream ++++
Enda tjejen i finalen och en av mina favoriter. Både Hoffsten och den lite mer mogna låten med bluesigt munspelssolo som extra finess sticker ut i det grabbiga och unga startfältet. Dock tror jag inte att Hoffsten håller ända fram. Tyvärr.
Ralf Gyllenhammar – Bed on Fire +++
Ännu en hårdrocksballad – en genre jag egentligen tröttnat på. Den här bryter dock mot den gängse stilen då artisten skippat töntiga moves och i stället sitter rakt upp och ner vid ett piano och spelar och sjunger. Med en riktigt bra röst och en låt som växer kan nog den här gå riktigt bra i finalen.
Ravaillacz – En riktig jävla schlager ++++
Låten är som titeln antyder en klassisk schlager – något som blir allt mer ovanligt i tävlingen. Här har vi fyra namnkunniga, grånande artister som både bjuder på och driver med sig själva. Låten sätter sig snabbt och har alla de ingredienser som en riktig schlager ska ha – glitter, glam, en refräng som sätter sig och ett klassiskt tonartsbyte. En svårtippad wild horse som kan gå långt. Eller komma sist.
Sean Banan – Copacabanana +++
Efter att via barnens strupar ha hört Bananens förra Mellobidrag till leda i ett år är det nu dags igen. Och även om man knappast kan anklaga Bananen för att ha en seriös framtoning så väcker han känslor hos alla med blinkande neon, galna överraskningsmoment och en irriterande envis refräng. Det är Mello i ett nötskal. Men man blir glad. Och barnen älskar honom. Igen.
Robin Sternberg – You +++
Ännu en välklädd manpojke med ljus röst, många dansare i bakgrunden och med potential att nå samma popularitet som kollegorna Munther, Saade och Ewald. Låten är helt ok och växer för varje genomlyssning.
Yohio – Heartbreak Hotel ++++
Finalens lågoddsare som av många redan utsetts till vinnare. Och visst är YOHIO en ny, fräsch fläkt i tävlingen med sin androgyna stil och glammiga framtoning. Låten är också så pass bra att den nog kan räcka för seger.
Kenny Wiis, sportreporter
Ulrik Munther – Tell The World I´m Here ++
– Lillgrabben försöker sig på något mäktigt – och faller ganska platt. Visst, med lite fantasi är den här låten rätt fin. Själv blir jag dock mest bara sömnig.
David Lindgren – Skyline +++
– Jag älskade Lindgrens bidrag i fjol, ”Shout It Out”. Men, vilket var ganska väntat, han når inte samma höjder i år. David gör dock ett gott dagsverke, han känns pålitlig och det här är säkerligen en låt som jag kommer lyssna mer på framöver.
State of Drama – Falling +++
– Vi har hört den här typen av låtar massor av gånger förut. Men det funkar i alla väder. Det känns dessutom alltid uppfriskande när ett helt okänt gäng tar sig till final direkt.
Anton Ewald – Begging +++
– Om det hade handlat om högst hår, då hade Ewald kunnat utmana Robin Stjernberg på allvar. Nu räcker han inte ända fram även om det här också är ett kapabelt stycke musik, om än lite själlöst.
Louise Hoffsten – Only The Dead Fish Follow The Stream ++
– Finalens enda kvinna. Något som kan gynna Louise Hoffsten. Hon är väl värd biljetten till Stockholm. Däremot blir det ingen placering i toppen. Låten har något, men är för anonym.
Ralf Gyllenhammar – Bed On Fire ++++
– Ralf förtjänar att hyllas både för sin mustasch och för trycket i hans röst (stycket där han sjunger “buuuuurn” går inte av för hackor. Det här är en låt som växer så det knakar för varje lyssning. Hoppas bara att Friends Arena inte fattar eld under Ralfs brinnande framträdande.
Ravaillacz – En riktig jävla schlager +
– Vissa låtar är så usla att jag skrattar. Den här är så usel att jag blir upprörd. Melodin är väl halvskön, men texten är extremt bedrövlig. En skymf mot tävlingen att dessa herrar nådde finalen. Det här är riktigt jävla dåligt.
Sean Banan – Copacabanana ++
– Barnens store favorit. Att han petar i näsan och är Sveriges flummigaste individ har jag överseende med, men att refrängen är oerhört lik Haiducciis gamla slagdänga ”Dragostei Din Tei” stör mig något kopiöst. Nej, i år är du inte Kingen, Sean.
Robin Stjernberg – You +++++
– Jag har aldrig trott att en låt från Andra chansen kan vinna den stora finalen – tills nu. ”You” är en underbar låt som håller en högre nivå än samtliga konkurrenter i startfältet. Robin framför denna svårsjungna låt på ett strålande sätt. Jag har testat att sjunga den hemma och är förvånad över att grannarna inte har lagt ner varningslappar i brevlådan. Jag skulle vara stolt om Sverige representerades av denna låt under Eurovision på hemmaplan. Min vinnare.
Yohio – Heartbreak Hotel ++++
– Killen med rösten som inte alls synkar med sitt utseende går upp på scenen och levererar. Yohio är redan Big in Japan – i kväll kan han nå en topplacering och även bli Big in Sweden.
Elin Lönn, reporter och redaktör Nordöstran
Ulrik Munther – Tell the world I’m here ++++
Var det bara jag som började tänka på Coldplay när jag hörde Ulrik i deltävlingen? Ett ganska bra betyg till ”Tell the world I’m here” som liksom får det att suga till lite i magen. Och Ulrik är en duktig artist med en röst som berör. Han kommer gå långt i finalen.
David Lindgren – Skyline +
Snark. Är det något jag är trött på så är det intetsägande klubbdiscolåtar I Mellon. Det enda jag tänkte på när jag hörde låten första gången var att den lät som hans låt under förra årets festival. Det säger väl det mesta.
State Of Drama – Falling ++
Det låter bekant, ungefär som majoriteten av låtarna som brukar spelas i dramaserier på sexan. Det behöver inte betyda något negativt, men just ”Falling” är ingen superstark låt. Den känns lite alldaglig, även om det är lätt att nynna med i refrängen.
Anton Ewald – Begging ++++
Den här genren är egentligen inte alls min grej men Anton gör den bra. Positivt att han valde att sjunga istället för att mima när han tävlade i andra chansen. Att sjunga och dansa på det där viset är inte lätt men han klarade det galant. Jag tror att han kommer få en bra placering i finalen.
Louise Hoffsten – Only the dead fish follow the stream ++
Jag är ledsen men jag tycker att det här är så tråkigt. Låten må ha ett budskap men jag känner det inte genom låten. Den går liksom in och ut igen och lämnar inte mycket för eftertanke hos mig.
Ralf Gyllenhammar – Bed on fire +++
Jag blir både glad och besviken. Ralf Gyllenhammars låt har potential och det påminner en del om mästerverk från Queen. Men rösten höll inte riktigt under deltävlingen, och om inte rösten finns med är nog Gyllenhammars chanser att ta hem finalen ganska små. Men showen med pyrotekniken får ett högt betyg.
Ravaillacz – En riktig jävla schlager +
Jag har svårt att förstå mig på det här. Min schlagerhatande kille älskar att de (enligt honom) hånar hela tävlingen. Märkligt i så fall eftersom Tommy Körberg vunnit hela skiten två gånger. Min treåriga systerdotter säger att hon ”älskar de där gamla gubbarna”. Jag kan inte riktigt säga att jag gör det samma. Nu går de dessutom ut i pressen och talar om hur gärna de INTE vill vinna. Varför ens tävla då? Dumheter.
Sean Banan – Copacabanana ++
Vad ska man säga? Det är barnsligt, lekfullt, och något utmattande. Men han går hem hos en yngre publik, det kan man inte komma ifrån. Och jag blev glatt överraskad av att han valde att spela på humor istället för sex den här gången, plus att han bär upp sin rosa utstyrsel like a boss. Men det är inget jag vill skicka till Eurovision i Malmö.
Robin Stjernberg – You +++++
Vi har fått artister som Darin, Agnes och Amanda Jensen och nu kan också Robin Stjernberg sälla sig till skaran av forna idoldeltagare som lyser som små solar. Han är så duktig, Robin, rösten håller i de högsta partierna och låten är glad och väldigt härlig. Det här är min favorit i årets final och jag hoppas att han tar hem hela skiten.
Yohio – Heartbreak hotel +++
En helt okej låt av en helt okej sångare. Och man blir ju glad av att se Sundsvallspojken i sitt smink och med hjärtdetaljerna på scenkläderna. Jag tror och hoppas att han hamnar någonstans i mitten, det är en ovanligt stark final i år så han har många att slåss om prispallen med.