En gång i tiden sågs serier ofta som något för barn. När Mats Jonsson, redaktör på serieförlaget Galago, gav sig in i seriebranschen på 90-talet fick han kämpa med att förklara att det han och hans kollegor sysslade med var "för vuxna".
– Sedan lyckades vi kanske lite för bra, konstaterar han.
Utgivningen av nya svenska barnserier halkade snart efter, enligt Mats Jonson dels på grund av den boom av inte sällan politiska "vuxenserier" som erövrade hyllorna under förra decenniet. Dessutom minskade de klassiska serietidningarnas upplagor, samtidigt som ungas generella läsande gjorde detsamma.
– Vuxna har kanske inte tyckt att serier är det bästa barn kan läsa. Men serier har en inneboende enorm kraft att kommunicera, säger Josefin Svenske, förläggare för Rabén & Sjögrens nya satsning på barnserier.
Men i takt med att "vuxenserierna" välkomnats in på kultursidorna, de inhemska serieskaparna blivit fler och barnens dalande läsning omgärdats av nödrop efter lösningar har någonting förändrats. Barnserierna har fått nytt liv.
– Dels har det offentliga Kultursverige ändrat sin syn på serier, sedan handlar det om att lärare och bibliotekarier själva har börjat läsa serier och om att vi har en generation serieskapare som nu börjar få barn, säger Mats Jonsson.
Det märks inte minst på de senaste årens satsningar. Kartago drog i gång Kartago Junior 2012, med titlar som "Katten Nils" och "Bleckmossen". Rabén & Sjögren satsar stort och ger ut nio titlar i år och ännu fler 2016, däribland Loka Kanarps "Katten & Ekorren på Sommarön" och "Dinosaga" av Mirjam Löfgren och Tomb Svalborg.
Enligt Josefin Svenske har det saknats incitament att skapa barnserier. En av hennes drivkrafter är att föra fram "nya berättelser" för barn.
– Varför kan inte barnen få samma grymma serielitteratur som vuxna, varför ska de behöva läsa saker som min pappa läste? Jag vill inte skopa ut de gamla serietidningarna, utan skapa något som kan bredda. Jag tänker att vi har en fantastiskt levande seriekultur i Sverige, och att skapare här har mycket att säga till den här målgruppen som jag är nyfiken på, säger hon.
Utgivningen av tecknade serier för barn och unga slog rekord 2006, men då var merparten översatt manga. Sedan dess har siffrorna pekat neråt – fram till i fjol.
Jamil Mani, verksamhetsledare på Seriefrämjandet, hoppas att satsningarna kan leda till "kreativt intressanta serieböcker som speglar vår tid".
– Det har funnits för lite, och från serietidningsmarknaden kommer det inte jättemycket nytt, säger han.
Men även Egmont Publishing, som ger ut majoriteten av landets serietidningar och har tampats med bantade upplagor, ser ett uppsving. Upplagorna har visserligen minskat, men nu har fallet bromsat in för flera barn- och ungdomstitlar. "Kalle Anka" och "Bamse" är fortfarande storsäljarna.
– Vi satsar mycket på läsfrämjande och att utveckla våra varumärken. Det händer mycket i serievärlden som bidrar till att intresset är stabilt, säger Jonas Lidheimer, pr- och informationsansvarig på Egmont Publishing.
Själv tror han att barnserierna går en ljus framtid till mötes, för att synen på serier som en egen läsform har förändrats, men att den klassiska serietidningen kommer att utvecklas.
Ytterligare ett tecken i tiden är att två serieböcker för barn och unga är nominerade till Augustpriset i år. En av dem är Hanna Gustavssons tonårsskildring "Iggy 4-ever", som ges ut av Galago. Hon berättar att hon inte tänkte på målgrupp när hon började skapa, men att hon i dag är glad över att hennes böcker tagits emot av just en yngre publik.
– Jag vill bidra till fler bilder av tonåringen. Dagens bild är ganska tillrättalagd, säger Hanna Gustavsson, som låter teman som identitet och sexualitet löpa jämte skildringar av planlöst köpcentrumshäng.
– Och serieformatet är så himla effektivt. (TT)