Vid 50 års ålder började hon skriva sin första roman. Tio år senare gavs boken "Svinhugg" ut, och sedan debuten för nästan exakt sex år sedan har ytterligare fyra böcker utkommit i rask takt.
Den senaste "Av skuggor märkt" släpptes i augusti i år.
När jag söker efter boken i butikshyllan hittar jag den först inte. Det visar sig att den sorterats in under deckare.
– Ja, det stämmer. Den här boken marknadsförs som en deckare. Men egentligen kan nog alla mina böcker beskrivas som spänningslitteratur, om man nu gärna vill kategorisera. Man kan väl säga att jag har hittat på min egen genre, säger Marianne Cedervall.
– Den första boken är en skröna. Man vet inte riktigt vad som är sant och vad som inte är sant. Även i den kolar folk vippen. Men de faller så att säga på eget grepp. Det är mycket magi i den historien, där två damer, Mirjam och Hervor, använder sig av tankens kraft för att få saker att ske.
De burleska inslagen är många. Men under den farsartade ytan finns också ett allvar, betonar Marianne Cedervall.
Mirjam och Hervor har fått förbli huvudpersoner i sammanlagt fyra böcker. Men i den nya, "Av skuggor märkt", gör en ny protagonist entré. Hon heter Anki Karlsson och har – när vi först möter henne – just landat på Gotland, i det lilla samhället Mullvalds. Flytten har gått från storstadslivet i Stockholm till ett lugnare liv, nära naturen – ja, det är i alla fall vad Anki hoppas på.
Hon är nybliven pensionär och en ny fas i livet ska nu ta sin början.
Omedelbart vid ankomsten inser hon att det anonyma storstadslivet är ett minne blott. I det mindre samhället håller folk koll på varandra, på gott och ont. Några är vänligt nyfikna på den nyinflyttade. Andra är mer skeptiska och misstänksamma till denna storstadskvinna som gissningsvis "snart får nog av lantlivet och återvänder till storstadspulsen".
Till råga på allt härbärgerar gården hon köpt en mörk händelse.
Vi ska snart lämna handlingen i den nya boken där hän för att inte riskera att avslöja för mycket. Men ett viktigt inslag i berättelsen är hästar. Som pensionär planerar Anki Karlsson nämligen att ta upp sitt stora ungdomsintresse igen – ridning, och två islandshästar ska snart få flytta in i stallet på gården.
– Jag red själv mycket som barn och i ungdomen. Nu blir det däremot ytterst sporadiskt. Men när jag valde att ta med hästar i handlingen var det dels för att det är något jag kan, dels för att det inte redan är gjort, åtminstone inte så mycket. Det finns ju fler än jag som skriver deckare med Gotland som skådeplats men hittills har jag inte läst någon annan kriminalroman som samtidigt utspelar sig i hästmiljö.
Marianne, i dag 66 år, föddes på Gotland där hon levde sina första tre år innan familjen flyttade vidare till Stockholm.
– Min pappa som var präst tog jobb på olika ställen så vi flyttade mycket under min uppväxt, och så har det fortsatt även för mig som vuxen. Jag har bott på många ställen. Men Gotland har alltid varit en fast punkt. Mina föräldrar var väldigt förtjusta i ön och vi återvände varje sommar.
Numera delar Marianne sin tid mellan Västerås och gotländska Ala där hon bor i ett gammalt kapell.
När vi pratas vid över telefon ska hon just packa inför en bokpratsturné i Norrland (där hon för övrigt också har bott). Startskottet går i Luleå och så ska hon jobba sig vidare upp till Kiruna.
Senare i oktober far hon ner till Skåne. Och i november är det alltså dags för Småland, och Västervik.
– Jag tycker att det är jätteroligt att resa runt, träffa läsare och prata om mina böcker. Som utbildad lärare är jag van vid att prata inför stora och små grupper, vilket förstås är en fördel när man ska ägna sig åt den här delen av författarskapet som ju handlar om att berätta om böckerna och göra reklam för dem.
– Samtidigt laddar jag inför nästa bokprojekt. Idéer formas hela tiden i huvudet. Den 1 december börjar jag skriva på nästa bok.
Bokskrivandet är livsdröm för Marianne Cedervall – en dröm som alltså blev verklighet för sex år sedan.
Under yrkeslivet har hon annars arbetat som chef på Migrationsverket samt med personalfrågor inom Svenska kyrkan och som lärare.
– Allra roligast i yrkeslivet har varit de omgångar jag jobbat på Folkhögskola och mött människor som fått en andra chans, berättar hon på sin hemsida.