Kerstin Ekman: "Krig är vanvett"

Kerstin Ekman gläds över "denna ärofulla utmärkelse" men tycker själv att priset borde gå till den danska författaren Kirsten Thorups roman "Indtil vanvid, indtil døden" som kommer i svensk översättning senare i vår.

– Den handlar om det inre sönderfallet i ett land som inlett ett katastrofalt anfallskrig. Den gången Tyskland. I dag är det Ryssland som står inför ödet att falla sönder efter krigshandlingar som först kan verka segerrika. Men krig är vanvett som leder till döden, säger hon.

Stopp i avloppet

Kerstin Ekmans egen roman om den pensionerade jägmästaren och jaktlagsledaren Ulf Norrstig beskrevs av kritikern Ulrika Milles som "en rafflande och melankolisk meditation över vad det är att vara människa mot slutet av sin levnads vandring". Romanen blev en av fjolårets mest älskade och hyllade i den svenska utgivningen.

– Jag tycker att det är förunderligt att min lilla bok om en varg och om ett äldre par som får stopp i avloppet kan bli så uppskattad. Nå, stoppet får ju stora konsekvenser för deras liv och ger till slut en ny öppenhet mellan dem. Roligt är det i alla fall, säger hon.

Kontrollbehov

Även den andra svenska priskandidaten, Jesper Larsson, är tagen av den ryska invasionen av Ukraina som han tycker "överskuggar allt", även en nominering till Nordiska rådets litteraturpris.

Jesper Larsson kan få priset för sin andra roman, "Den dagen den sorgen", som handlar om den ensamstående pappan och byggnadssnickaren Bengt vars förhållande till tonårsdottern blir allt snårigare. Juryn framhåller att personer som Bengt sällan skildras med omsorg i samtidslitteraturen, men att Jesper Larsson gör honom trovärdig som "misogyn, xenofob och med ett osmickrande kontrollbehov".

– Jag var väl kanske lite trött på att huvudpersoner ska vara lite medelklassiga, men när man skriver tar man inte hänsyn till det litterära klimatet, man skriver det man måste skriva. Det är svårt att förklara egentligen varför det blir som det blir.

TT: Vad betyder nomineringen?

– Det är framför allt roligt att boken får uppmärksamhet, sedan är det väl ett nödvändigt ont att jag också får det.