Marie Darrieussecq kan rabbla de senaste årens samtliga terrordrabbade adresser i Paris. Hon ser kartan framför sig och hon tror att explosionsmarkeringarna kommer att bli fler.
Veckan före attentaten bromsade chauffören in bussen sedan hon och hennes medpassagerare upptäckt en övergiven väska.
Just nu befinner sig Parisarna i chock. "Alla" känner någon som känner någon drabbad.
– Jag känner ingen som blev dödad. Men en vän till en vän är död. Hon firade sin 35-årsdag på La Belle Equipe och hade bjudit dit några vänner. Det var en varm kväll, folk satt ute och rökte, alla på uteserveringen dog.
Den 35-åriga kvinnan var av arabiskt ursprung och Marie Darrieussecq ser hennes död som symbolisk. Terroristerna ville mörda en livsstil, de sköt mot de hippa pariskvarter där ölen är billig och där människor umgås.
– Man angriper det som man tycker är ett dåligt liv, kvinnor som dricker och röker. Terroristerna är helt medeltida, och Parisarna reagerar väldigt starkt på det här, man attackerar vårt sätt att leva.
Om bombningar är det rätta svaret vet hon inte. Men hon går heller inte med på att lämna IS utan motstånd. Samtidig slår hon bakut när fransmännen själva tar på sig skulden för det inträffade.
– Jag står inte längre ut med det. Vi har misslyckats med integrationen, och vi förtjänar ekonomiska problem, men inte att bli avrättade.
I sitt författarskap älskar hon att "sy ihop olika geografiska zoner". Den senaste romanen, "Man måste älska männen mycket" utspelas i Hollywood, Paris och Kamerun men framför allt i en relationsmässig avgrund.
Darrieussecq skildrar en vit parisiskas självutplånande kärlek till en svart filmregissör, båda som hämtade från verklighetens multikulturella och terrordrabbade Pariskvarter.
Till och med där vägrar taxichaufförerna att stanna för svarta resenärer, berättar Darrieussecq. Och även i de upplysta och hippa kretsarna görs ständiga nålstick.
– Man är inte är uttalat rasistisk, men man kan vara det omedvetet. Den typiska scenen i boken är där hon tar med sin nya pojkvän till vännerna och de öppnar dörren med ett förvånat "åh". Skulle hon ha förvarnat dem om att han är svart? Jag tror att vi alla har en rasistisk punkt inom oss, liten eller stor, och att det gäller att kämpa emot den.
Marie Darrieussecq är en läst och tongivande författare i sitt hemland. Efter attentatet mot Charlie Hebdo började hon skriva för tidningen för att visa sitt stöd.
Den senaste romanen gav henne Prix Médicis, ett pris som hon redan samma vecka donerande till landets svarta justitieminister, Christiane Taubira, som blivit jämförd med en apa av den högerextrema tidningen Minute och fått bananer kastade på sig av en missnöjd väljare.
– Den här typen av rasism förvånade mig, den fanns hos mina farföräldrar, men Marine Le Pen aktar sig noga för att vara så grov.
Terrorattentaten betyder förmodligen fler röster till Front National. Marie Darrieussecq tror att Marine Le Pen går vidare till andra omgången i det kommande presidentvalet men sedan tar det stopp.
– Det finns en fascistisk tradition i Frankrike men den demokratiska kraften är mycket starkare och historiskt förankrad. I dag finns en stark känsla av nationell samling, den kommer inte att vara för evigt, men den är starkare än efter Charlie Hebdo. Alla var inte Charlie. (TT)