Men nu har han lämnat Jorge, JW , Mrado med fler bakom sig – det vill säga karaktärerna från noir-trilogin – till förmån för nya centralgestalter.
I VIP-rummet som släpptes tidigare i år möter vi i stället två åldersmässigt mognare huvudfigurer, nämligen strebern Emelie som sliter för en karriär på advokatfirman Leijon, och Teddy som just muckat från ett åtta år långt fängelsestraff och nu vill börja leva ett vanligt Svensson-liv.
Dessa båda, som utgör ett mycket omaka par, tvingas samarbeta för att försöka lösa ett brott. Nämligen bortrövandet av investeraren, tillika bratkillen , Philip Schale.
De anhöriga vill under inga omständigheter blanda in polisen som de anser läcker som ett såll till media.
Även i VIP-rummet utgör Stockholm en både lockande och skrämmande fond.
Och även denna gång får vi kliva in i, och förflytta oss mellan, starkt kontrasterande världar. Ena stunden besöker vi en innekrog på Stureplan för att strax därefter dimpa ner i ett sunkigt, och brottstyngt, miljonprogramsområde i Södertälje.
– Det är lite det som är grejen, och som var en väldigt stark drivkraft när jag först började skriva. Jag ville ge läsarna tillträde till världar som gemene man normalt sett inte har tillträde till, säger Jens Lapidus.
Inspiration till intrigen i debutromanen fick han när han en period satt ting och följde en rättegång i Sollentuna tingsrätt. Tre unga killar stod åtalade för rån.
– Det var på samma gång så fascinerande och så sorgligt att ta del av deras perspektiv, och deras respektive bakgrundshistorier.
Där och då bestämde sig Jens Lapidus för att skriva en bok där perspektivet var just brottslingens.
Som advokat och jurist har han förstås tystnadsplikt, och inga fall i boken är direkt hämtade från verkligheten. Snarare är de hopplock av saker han hört, sett och själv varit med om.
Hittills har han aldrig beskyllts för att ha stulit någon klients historia.
– Ingen har hört av sig med något sådant ärende, det tolkar jag som att jag sköter den här gränsdragningen väl.
– En gång i "Livet deluxe" hämtade jag ett värdetransportrån från verkligheten, med då hade jag först fått klientens samtycke, säger han.
Så. Miljöerna känns alltså igen från hans tidigare böcker, en kriminell undre värld kontra de människor som befinner sig högst upp på samhällsstegen, de löjligt rika.
Den största "nyheten" med VIP-rummet är språket.
Från att ha haft en hårdkokt stackato- stil som signum i sin Stockholm noir-serie har författaren Jens Lapidus nära nog gjort en språklig helomvändning i VIP-rummet, där språkbruket är relativt neutralt.
Han förklarar det med att språket måste "lira" med karaktärerna.
– En välutbildad påläggskalv som Emelie kan inte prata på samma sätt som exemeplvis en JW eller en Jorge i "Snabba cash".
Ditt advokatjobb ger dig av förklariga skäl inblick i den undre världen. Men hur är det med den andra världen som du också skildrar, överklassen?
– Vad gäller den biten måste jag göra research. Det vill säga för att kunna skapa trovärdiga figurer. Men det har faktiskt blivit betydligt lättare på senare år. Främst tack vare alla nätsajter och bloggar. Via dem får man insyn. Jet set-folket runt Stureplan visar ju upp sig där.
I VIP-rummet är huvudintrigen ett kidnappningsdrama. Har kidnappningar blivit vanligare i Sverige?
– Det verkar som att attacker mot vad man kallar mjuka mål, människor alltså, kommer att ökar. Det är en ganska obehaglig trend. Jag tänker till exempel på kidnappningarna som skett på Strandvägen i Stockholm och i Göteborg nyligen.
Kommer vi att få fortsätta bekanta oss med Teddy och Emelie i fler böcker?
– Ja, det är tanken. Jag skriver på del två just nu. Planen är att detta ska bli en serie på tre eller fyra böcker.
Har huvudpersonerna, enligt dig, något gemensamt? Vad i så fall?
– Båda vill upp. Teddy börjar på minus. Hans mål är att komma in i samhället och bli en del av det. För honom är samhället ett vip-rum.
– Emelie å sin sida vill uppåt på karriärstegen. En drivkraft de har gemensamt är alltså att de strävar uppåt båda två.