Första boken om uppvÀxten i skuggan av den beundrade pappan Pehr G Gyllenhammar blev en stor succé. TvÄan Àr lika sjÀlvutlÀmnande, och berÀttar om Gyllenhammars alter ego Suss sÄriga skilsmÀssa.
I nya âSĂ€ngkammartjuvenâ Ă€r Suss runt 45 Ă„r och singel. Hon bor i en trevlig vĂ„ning i Stockholm med sina tre pĂ„-vĂ€g-att-bli-vuxna-barn. Försörjning Ă€r inget problem, pappa betalar sĂ„ gĂ€rna.
Hon skriver, trĂ€ffar vĂ€ninnor, gĂ„r hundpromenader, raggar pĂ„ krogen?⊠Men hon kommer liksom inte igĂ„ng med nĂ„nting, kĂ€nner sig âanvĂ€ndâ efter slafsiga tillfĂ€llighetsligg, vĂ€nder pĂ„ dygnet.
I bokens inledning blir jag riktigt trött pÄ den rika flickan som inte precis behöver slita för brödfödan, men som sitter kvar i offerrollen.
VĂ€x upp, kvinna!
Fy pĂ„ mig. Det Ă€r djupt orĂ€ttvist. Och skickligt Âgestaltat av författaren, precis sĂ„ vill hon att jag ska kĂ€nna. Men snart följer jag med bultande hjĂ€rta Suss skyddslösa lĂ€ngtan Âefter erotik och kamratskap.
Det Àr klart att hon inte kan vÀrja sig nÀr Patrik dyker upp, en trevlig, vacker man i passande Älder, halvlyckad författare och litteraturkritiker. Han lagar mat, pratar med hennes barn som med vuxna, smeker henne och snittar blommor med samma varma hand.
Suss och Patrik tycks ha ett jĂ€mstĂ€llt förhĂ„llande, ett sĂ„nt hon drömmer om, men det Ă€r hon som betalar (han ska betala igen senare?âŠ) samtidigt som han ger en biljett in i vĂ€rmen för henne.
SamhÀllet bygger pÄ tvÄsamhet, nu blir de bjudna pÄ förlagsmingel och parmiddagar.
Suss vÀgrar tro det nÀr vÀnnerna varnar, det gÄr rykten, han dricker, han har hemska skulder⊠Plötsligt försvinner pengar⊠sedan Àrvda smycken.
Ja, ni förstÄr sjÀlva, perfekte Patrik limmar pÄ rika Suss som en klassisk sol-och-vÄrare.
LĂ„ter det simpelt? Ă h, det Ă€r det inte. Cecilia Gyllenhammar har ett snabbt, collageaktigt sprĂ„k med perspektivförskjutningar, och hon Ă€r obarmhĂ€rtigt Ă€rlig â och modig. TĂ€nk sĂ„ pinsamt och âkvinnligtâ svagt att gĂ„ pĂ„ dunsterna frĂ„n oĂ€rliga blĂ„ ögon!
Författaren sĂ€ger sjĂ€lv att hon skriver bekĂ€nnelseÂlitteratur, Ă€ven om det Ă€r romaner och inte memoarer det handlar om.
Förlagan till Patrik finns, men heter nÄt annat.
I romanens dramatiska upplösning tar Suss Àntligen kommandot över sitt eget öde (jag avslöjar inte hur) och det blir riktigt spÀnnande.
NÀr sista sidan Àr slut tÀnker jag: Heja Suss, den vuxna kvinnan.