Det gjorde att livet tog en ny riktning för Agneta Sjödin. Åtta månader efter hemkomsten började hon skriva på sin första roman "En kvinnas resa".
Många nya insikter följde med den där långa vandringen som hon mestadels genomförde ensam (men ibland också i sällskap av andra vallfärdare).
Bland annat insåg hon att hon hade en längtan efter att lyssna mer inåt, på sin egen röst och "inre kraft" som hon själv beskriver det i sin nya bok – en inspirationsbok om balans, kost och träning. Titeln lyder just "Av egen kraft".
Likaså kom hon till insikt om värdet av att vara öppen för möten med andra människor.
Jäktar man för mycket kan man gå miste om många spännande möten och möjligheter, menar hon.
Frågan är förstås om hon lever som hon lär eller rättare sagt om hon lever som hon vill leva, så här elva år senare?
– Till stor del gör jag det men även jag faller ur balans emellanåt. Som till exempel i våras när arbetet med nya boken låg i slutfasen och jag jobbade med tv-programmet "Vardagspuls" och tränade inför ett cykellopp i USA för ett välgörande ändamål.
När tempot var som allra högst råkade hon ut för en otäck cykelolycka på väg till jobbet. Det var en dag i slutet av april. En stillastående lastbil utanför Gröna Lund överraskade Agneta som hastigt väjde undan vilket fick till följd att cykeln fastnade i ett spårvagnsspår. Själv for hon i backen, in under lastbilen, med en kraftig smäll.
Röntgenplåtarna på sjukhuset visade att hon brutit lårbenshalsen.
Därmed väntade en sex veckor lång period på kryckor. Något cykellopp blev det förstås inte.
Nu är hon i gång igen med sina programledaruppdrag för tv och i höst har hon ägnat en hel del tid också åt att lansera sin nya bok som släpptes i augusti.
– Men än har jag sviter kvar efter olyckan, säger Agneta som är på väg till ett av sina rehabiliteringspass när vi pratas vid över telefon.
– Tre gånger i veckan tränar jag tillsammans med en personlig tränare, övriga dagar promenerar jag och ägnar mig åt aktiv vila, berättar hon och tillägger att det är typiskt att olyckor inträffar när man stressar för mycket och inte är uppmärksam på sina kroppsliga och mentala behov.
– Man kan inte styra över allt i livet och man har inte balans hela tiden. Så är det ju. Men när man trillat av linan får man försöka ta sig upp igen och hitta tillbaka till balansen. Ibland har man balans, ibland inte. Det går lite upp och ner genom hela livet tror jag.
Nåväl. Har man en bra relation till sig själv så vet man åtminstone vad man behöver, och att man behöver egen tid med jämna mellanrum, poängterar Agneta Sjödin.
Tillbaka till den där pilgrimsvandringen 2004. Hur kom det sig att hon över huvudtaget genomförde den, kan man förstås nyfiket undra?
Svaret är Paulo Coelho. Den brasilianska författaren som bland annat skrivit "Alkemisten" och "Djävulen och fröken Prym".
Agneta Sjödin hade läst och tagit till sig budskapet i flera av hans böcker och så en dag fick hon möjlighet att genomföra en intervju med denne man, som hon låtit sig inspireras så mycket av.
En kollega ringde och frågade om Agneta kunde tänka sig att göra en intervju med Coelho som var aktuell med en ny bok.
Om hon kunde!
Samtalet flöt lätt. De hade mycket att prata om, många gemensamma intresseområden.
Intervjun utvecklades till ett slags mentorsförhållande som pågick en tid.
Ett av de uppdrag Coelho, i egenskap av mentor, gav henne var just att vandra pilgrimsleden Santiago de Compostela.
– Det är svårt att sätta fingret exakt på vad vandringen förde med sig. Men det var en vändpunkt som gav mig möjlighetatt komma närmare mig själv.
Innan mötet med Paulo Coelho, och de åttio avverkade milen på pilgrimsstigen, hade Agneta Sjödin varken skrivit särskilt mycket eller drömt om att bli författare.
– I förlängningen ledde mötet med Paulo Coelho, och vandringen jag genomförde, till mitt författarskap.