Allt sedan barndomen och än i dag är denna plats hans paradis på jorden.
När Ulf växte upp övergav familjen Durling Stockholm (och senare Köping) ett par månader varje sommar till förmån för Källvik i Tjust.
– Pappa som rest mycket i världen sa ofta att detta var den vackraste platsen på jorden. Eller mer korrekt, att utsikten från Månberget var den vackraste vyn. Det finns naturligtvis oändligt många fantastiska platser. Men för honom var Tjustbygden och Källvik speciellt.
Och kärleken till trakten gick i arv.
Under Ulfs barndomstid och tonår hyrde familjen in sig i pensionatet på orten eller i någon närbelägen stuga.
Men numera har familjen Durling sedan länge ett eget fritidshus här, och som pensionärer tillbringar Ulf och hustrun Helena en stor del av sommarhalvåret i Källvik.
Under nästan hela yrkeslivet har Ulf Durling haft dubbla yrkesidentiteter. Dels har han arbetat som läkare inom psykiatrin i Stockholm. Dels som författare i deckaregenren. Det sistnämnda har han ägnat sig åt – eller kanske snarare hängett sig åt – under sina sommarsemestrar i Tjust.
Det var Ulfs pappa som med bestämd hand styrde in sonen på läkarbanan.
– Det var egentligen lite förvånande, för de flesta i vår släkt före mig var jurister. Men pappa trodde väl att läkaryrket skulle passa mig bättre. Och det hade han nog rätt i.
Det var över huvudtaget viktigt att skaffa ett "ordentligt" och hedervärt yrke, tyckte Ulfs pappa Carl-Axel.
Kanske oroade han sig ibland för sonens framtid under de där sommarmånaderna i Källvik.
Det visade sig nämligen att Ulf hade en stark dragning åt de sköna konsterna, något som fick fritt spelrum under sommarledigheten.
– Jag hade ett behov av att få vara kreativ och var väldigt intresserad av musik, måleri och skrivande. Ja, i den inbördes ordningen faktiskt. Jag drömde länge om att bli professionell musiker, berättar han.
Men han har också alltid älskat böcker, i synnerhet sådana med ett mysterium att lösa.
– När en sommargäst i Källvik, advokat till yrket, överraskande gav ut en kriminalroman mjuknade pappa lite grand i fråga om det där med författandet. Han var annars mycket skeptisk till de "bohemiska yrkena" som han kallade dem.
Ulf Durling älskar deckare. Ja, enligt honom själv nästan ohälsosamt mycket.
– Jag läser mängder av dem. Alldeles för många egentligen. För det sker ju på bekostnad av annan god litteratur. Jag får inte läst så mycket annat, konstaterar han.
Själv har han skrivit totalt 16 romaner och flera noveller. Och så gott som samtliga har tillkommit just under semesterveckorna i Källvik.
Det är härifrån han företrädesvis hämtar sin inspiration. Miljön inbjuder till det, liksom allt han sett, hört och upplevt i dessa omgivningar från tidigt 50-tal till nutid.
På 50-talet var Källvik en brunnsort dit societeten, företrädesvis från Stockholm, anlände på somrarna. De "fina" Stockholmarna (dit hörde familjen Durling) passades upp av hårt arbetande människor från närområdet.
– Det fanns en social klyfta mellan de som tog emot nådegåvorna och de som serverade dem.
Det var bedrägligt lugnt i Källvik. Hit kom man ju förr, precis som nu, för att njuta av den varma årstiden och ”ladda batterierna” inför hösten. Men det utspelade sig både ett och annat drama i kulisserna, poängterar Ulf.
– Det sprangs exempelvis en del i "fel stugor" och så vidare.
Tonåringen Ulf lärde sig att världen och verkligheten inte var så förnissad, så välordnad, som den kunde te sig på ytan.
– Det hör ju till vuxenblivandet att man lär sig uppfatta omgivningen på ett mer nyanserat sätt, säger han.
Intresset för människor och vanan att iaktta, lyssna och analysera har psykiatrikern Ulf Durling säkerligen också haft stor nytta av i sin gärning som författare.
1971 debuterade han med "Gammal ost", en pusseldeckare som utspelar sig i brunnsmiljön på 50-talet.
Därefter blev romanerna mer psykologiska till sin natur än "pusselaktiga".
1983 kom "Lugnet efter stormen", vars handling är förlagd till brunnsmiljön i Källvik – en bok som blev dubbelt prisbelönad.
I vår är Ulf aktuell med novellsamlingen ”Höstligheter” som innehåller både gamla noveller skrivna för flera decennier sedan liksom några nyskrivna.
De första böckerna gavs ut på Forum Förlag och Norstedts medan de senare har släppts på det mindre kända förlaget MBF.
– Jag har ju blivit omsprungen av yngre kollegor med andra intentioner än eskapistisk underhållning kryddad med psykologisk insikt.
– Dagens svenska deckarförfattare berättar andra slags historier, konstaterar han sakligt.
På MBF lanseras hans gamla romaner, liksom den senaste novellsamlingen som seniorböcker.
– Man tänker sig att mina historier i första hand vänder sig till en äldre publik. Förlaget har också låtit trycka upp flera av de äldre titlarna på nytt.
Men nu ska det inte bli fler böcker, hävdar Ulf.
– Det är något av ett löfte jag gett min hustru. Jag har ju varit väldigt uppslukad av skrivandet i perioder, i synnerhet när vi varit här i Källvik.
Återstår att se om han lyckas med avhållsamheten.
I sommar kan du läsa en av novellerna från "Höstligheter" i VT:s bilaga Allt om Västervik (tidigare kallad Ostkustens Pärla). Novellen heter Semestercharmören. Var den utspelar sig? I Källvik så klart.