Hur ser egentligen en pommes frites-korg pÄ en hamburgerkedja i Jönköping ut? Det Àr sÄdant som mÀnniskor numera vill diskutera med journalisten och författaren Wanda Bendjelloul. I sin debutbok öser hon ur en kunskapsbank hon aldrig trodde att hon skulle fÄ nytta av, som till exempel innefattar hur tre gram isbergssallad kÀnns i handen.
ââDet Ă€r lustfyllt att fĂ„ prata om alla detaljer frĂ„n den tiden. TyvĂ€rr Ă€r det mĂ„nga som förstĂ„r senare i livet att de ocksĂ„ har varit med om saker som inte var okej, men som de var för ung för att formulera dĂ„, sĂ€ger hon.
Wanda Bendjelloul skildrar hur brÀnnsÄr tÀcker armarna efter att den unga huvudpersonen skrapat bort gammalt kött frÄn grillen, och hur det kÀnns att svabba bort blod pÄ en toalett dÀr en kvinna just har dött i en överdos. Lusten att berÀtta om serviceyrkets verklighet vaknade nÀr hon sÄg reklam för en snabbmatsrestaurang, som sade sig vara en fantastisk inkörsport till arbetslivet och en karaktÀrsdanande plats.
ââMin erfarenhet Ă€r att det var en inkörsport till allt det dĂ„liga med vuxenlivet och arbetslivet: sexism, rasism och utnyttjande av unga mĂ€nniskor, sĂ€ger Wanda Bendjelloul.
Subtila klasskillnader
Vi sitter pÄ ett café i Gamla Enskede i Stockholm, ett omrÄde vars namn numera genererar extra miljoner i villaförsÀljningarna. Wanda Bendjelloul skruvar pÄ sig i ett lÀtt obehag, hon vÀxte upp ett par hundra meter lÀngre bort, pÄ den andra sidan tunnelbanespÄret, i förorten Dalen. DÀr var inkomsterna lÀgre och andelen utlandsfödda högre.
Sedan dess har Wanda Bendjelloul tagit sig in i kulturjournalistikens vĂ€rld â och Enskede har blivit rikare, vilket syns pĂ„ de hipsterinspirerade restauranger som har öppnat i centrum.
ââJa, jag har gjort en klassresa, Ă€ven om det gĂ„r inflation i dem nu. Ingen av mina förĂ€ldrar har avslutat grundskolan och mina slĂ€ktingar förstĂ„r inte riktigt vad jag gör, summerar hon.
Boken utspelar sig i nutid och hon skildrar hur den unga huvudpersonen betraktar de puderfÀrgade villorna utifrÄn. SjÀlv kÀnde Wanda Bendjelloul sig aldrig hemma med miljön dÀr de jÀmnÄriga ledigt förde en dialog med vuxna om samhÀllet.
ââSom ung nĂ€r man möter det första gĂ„ngen kan man inte sĂ€tta ord pĂ„ vad det Ă€r, man kĂ€nner sig bara fel och annorlunda. Alla var vĂ€ldigt fina och Ă€lskvĂ€rda med mig. Men plötsligt började jag se att vĂ„r plastjulgran var udda och den dĂ€r lĂ€dersoffan hemma ocksĂ„...
Makt för maktlösa
De unga tjejerna i boken drömmer om materiella saker, som exklusiva vÀskor. Men deras lÀngtan anses inte fin, menar Wanda Bendjelloul. Hon vill ta tillbaka titelns ord "Dalenglitter", som Àr en nedsÀttande term för förortstjejernas billiga smycken. Och Àven om hon inte förordar konsumtion pekar hon pÄ klassaspekten.
ââDet finns ett visst klassförakt i att kategoriskt se ner pĂ„ lĂ€ngtan efter kapitalvaror. Eftersom det Ă€r ett privilegium att vara mĂ€tt och inte vilja ha mer saker.
Kundernas nedlĂ„tande attityd Ă€r vardag i snabbmatsrestaurangen. Men Wanda Bendjelloul visar hur de unga tjejerna ocksĂ„ tidigt konfronteras med sexism: bara snygga tjejer fĂ„r stĂ„ i kassan â men dĂ„ fĂ„r de tĂ„la chefens inviter.
ââFör de hĂ€r kvinnorna gĂ„r vĂ€gen till oberoende alltid via beroende och dĂ„ Ă€r frĂ„gan hur mycket man Ă€r beredd att kompromissa. Det finns sĂ„ mĂ„nga frestelser och genvĂ€gar för nĂ„gon som inte har de ekonomiska förutsĂ€ttningarna att nĂ„ sina mĂ„l.
Det sammanfaller ocksÄ med tiden dÄ tonÄringarna börjar upptÀcka sitt sexuella kapital.
ââDet Ă€r ett slags makt för maktlösa. Men det Ă€r ett tveeggat svĂ€rd, sĂ€ger hon.
"Klass i klass"
Boken speglar inte bara livet i Dalen, som av vissa betraktas som förorten light. Den synliggör ocksÄ polska förorter. NÀr huvudpersonens polska kusin dör i en arbetsplatsolycka reser hon dit till hans begravning. DÀr Àr misÀren större och sexismen frÀnare.
SĂ„ minns Wanda Bendjelloul sina egna Polenresor till mormor â som en "reality check". Hennes polska pĂ„brĂ„ syns inte, och hon har aldrig behövt utstĂ„ öppen rasism. Men hon har samtidigt förutsatts vara nĂ„gon hon inte Ă€r, och levt med ett slags "mellanförskap".
ââNĂ€r man kommer in i miljöer dĂ€r man inte kĂ€nner sig trygg sĂ„ antas man vara en del av normen som vit person. Det Ă€r som att bĂ€ra en stor hemlis. Och att försöka smĂ€lta in Ă€r ganska drĂ€nerande, sĂ€ger hon.
Samtidigt Àr det ju ett privilegium att slippa utstÄ rasism pÄ grund av sin hudfÀrg och att kunna röra sig mellan olika miljöer Àr ocksÄ en superkraft, som gör en kÀnslig för olika nivÄer av makt, menar Wanda Bendjelloul. Hon visar hur huvudpersonens situation plötsligt skiftar i en polsk verklighet.
ââSyftet har varit att visa pĂ„ klass i klass i klass, som i en rysk docka.