Närmare en och en halv miljoner svenskar. Så många lämnade Sverige under andra hälften av 1800-talet för att söka sig ett bättre liv i Nordamerika. En stor del av dem som emigrerade var bördiga från Småland och Kalmar län.
Några kom från Tjust. I boken ”Det stora kärlet”, berättar författaren Per Helge om några av sina egna släktingar som gjorde den stora livsomvälvande resan, men han berättar också om dem som valde att stanna kvar – ett nog så stort beslut.
Endast i sprickdalarna är jorden bördig, ”däremellan vidtager mera oländiga stenbundna och ofruktbara marker ...”.
”Partierna mellan sprickdalarna i Locknevi (…) är typiska för vad man brukar förvänta sig av Småland, ja kanske mera så än någonsin de mer omskrivna trakterna i Vilhelm Momergs hembygd, östra Kronobergs län, som jämfört med Locknevi kan förefalla riktigt bördiga”.
Citaten som finns med i bokens inledning kommer från naturgeografen Göran Hoppe.
– Så ter sig trakten i naturgeografens sakligt registrerande ögon, konstaterar Per Helge.
Citaten säger mycket om situationen för lantbrukarna i bygden. Missväxtår och en ökande befolkning var två (av flera) viktiga orsaker som slutligen ledde till att så många människor valde att emigrera.
Utgångspunkt för Helges berättelse är byn och gården Rangelbo, i Locknevi socken, en gård som småningom styckades av till två. Här bodde två farbröder till Per Helges farmor. Sammanlagt hade de tolv barn att försörja.
– Jag har funderat mycket på vad som fick dem att sälja sina gårdar, allt de ägde, för att företa den långa och osäkra resan till Amerika.Vad fick dem att ta steget? Jag tror att de såg framåt. Själva kunde de säkert klara familjens försörjning, även om de hade det knapert. Men vad skulle barnen leva av i framtiden, när de blev vuxna? Det var nog vad som oroade dem.
– Nästan var fjärde Locknevibo lämnade sin karga hembygd och tog sig en sista gång längs de smala, krokiga landsvägarna via Vimmerby till Nässjö, med tåg därifrån till Malmö eller Göteborg för att med båt, via Köpenhamn, Kristiania, Hull och Liverpool bege sig ut på den långa resan över Atlanten, berättar Per Helge.
Han skriver poetiskt och medryckande och även om det är den egna släktens historia han förtäljer torde den kunna intressera många. Huvuddragen är säkerligen bekanta för flertalet smålänningar.
Som barn hörde han ibland de vuxna prata om släktingar i Amerika, människor han aldrig träffat. Fotografier av dem stod på spiselkransen.
– Men som barn lever man i nuet och lyssnar inte så noga. I mogen ålder börjar man ju däremot ofta att intressera sig för perspektiv och det förflutna, säger han.
Han har själv släktforskat. Det är också han som tagit hand om släktens bevarade dokument – fotografier, brev och andra papper och kvarlåtenskaper.
Flera USA-resor har det också blivit genom åren. Och på sistone har han under sina resor passat på att leta upp och ta kontakt med amerikanska släktingar som kunnat hjälpa honom att fylla i en och annan lucka.
– I boken har jag velat berätta om dem som for och dem som stannade kvar. Jag har velat berätta hur livet blev och hur det var innan alla dessa människor reste. Emigrationen var ju den stora händelsen i deras liv, oavsett om de gav sig av eller blev kvar.
”Det stora kärlet. Berättelse om en släkts livsfärder i Småland och Nordamerika” är utgiven av Museet Näktergalen i Vimmerby, som museets årsskrift.