– I början av Amason gick man med hakan lite tappad hela tiden. Vi gjorde så konstiga grejer, säger Amanda Bergman.
Hon är sångerska i det svenska bandet Amason, som har varit i ropet sedan de först bildades 2012. "Supergrupp", kallades de då, eftersom medlemmarna har rötter i flera tongivande svenska band, däribland Miike Snow och Dungen.
Tre år senare har gruppen landat i vilka de är och vad de vill göra, åtminstone delvis. Om de till en början "hoppade utan att kolla om man hade fallskärm på sig", som Pontus Winnberg beskriver det, har de i dag lärt känna sina mönster.
Vilka är de?
– Någon form av förvirring och kaos som fluktuerar. Vi är ambitiösa, men ibland kan vi vara slarviga och kommer undan med det, säger Amanda Bergman och skrattar.
– Min erfarenhet är att alla band är ganska kaosiga, på sina sätt. Till slut börjar man hitta saker där det lirar, och så blir man en enhet med någon form av konsensus i mitten, inte bara fem individer, inflikar Pontus Winnberg.
Det blir överlag mycket skratt när Amason träffas. Vi sitter inträngda i ett litet rum hos studion Spegeln på Södermalm, en före detta teater. Det är en ganska ovanlig syn, konstaterar de; de brukar ha svårt att samla hela bandet, eftersom de alla "vänsterprasslar" i andra musikaliska projekt. I stället har de Skype-möten, och försöker att ägna tiden när de väl ses åt till att faktiskt göra och spela in musik. Det är den lustfyllda delen, och de menar att stressen kan vara positiv.
– Eftersom vi sällan har tid att göra saker, kommer essensen av oss alla fram när vi väl gör det, säger Gustav Ejstes.
Sett utifrån har varken kaoset eller tidsbristen sipprat igenom. Amason har hyllats för både sina livespelningar och debutalbumet "Sky city" som släpptes i januari i år. "En rolig överraskning", säger Pontus Winnberg. Nu följer de upp med "Flygplatsen ep".
– Eftersom vi ändå spelat en del av de här låtarna i sommar kändes det lökigt att inte ge ut dem, säger Amanda Bergman, som menar att de ville ha med sig något nytt på höstens turné.
En av låtarna är "Ålen", som redan har seglat upp som bandets hit. Den är på svenska, liksom alla låtar på ep:n. Tidigare har de växlat mellan svenska och engelska.
– Vi har haft många idéer kring vad man skulle göra med de här låtarna, men en ep kändes vettigast, säger Amanda Bergman,
De betonar att de inte har ett överdrivet intresse för just flygplatser, men att musiken kanske passar till resande.
– Förut pratade vi om att det var bilmusik. Det är en ganska introvert värld på flygplatser, man stänger ute allt annat och blir en betraktare, säger Pontus Winnberg. (TT)