I går kväll var det ett slags premiär i Visarkivet. Visskole-eleven Sofi utan e höll sin första konsert. Att hon alltid betonar att hon stavar sitt namn utan e (den vanliga, feminina svansen) är för att konsekvent undvika spontana felstavningar. Men det finns fler e som hon ser ut att undvika. Främst handlar det om e-vakuera.
Sofi har berättat att när hennes andra år på Visskolan tar slut om ett par månader tänker hon stanna där hon redan bor – i Västervik!
Så stod det i måndagstidningen om denna ”skånska gruvunge”. Att vi välkomnar henne är självklart. Att hon förmedlar sitt positiva budskap i går om vår kära stad är ytterligare ett plus.
Sofi utan e, eller Sofi Lindell (som hon heter till vardags) kan bli en uppskattad nykomling. Ett artistämne är hon. Hennes uppträdande, hennes sång och framtoning förtjänar att vi tar henne på allvar. Vacker röst har hon. Förmåga att lufta levande känslor likaså. Men för att verkligen nå oss, tränga in i oss måste hon arbeta vidare uppåt en hel del med tydligheten. Och samtidigt dämpa skånskan något – för att bli förstådd över hela vårt land.
Gitarrspelet är fint, ofta även finurligt för att betona visornas innehåll. Alla är ju hennes egna, till både ord och toner. Sofi är 24 år. Gitarr har hon spelat i nästan tio. Och sånger har hon skrivit och komponerat från det hon fyllde 21. Så visst har hon hunnit ett bra stycke på vägen till ett riktigt liv som sångartist.
Det där med titeln Gruvunge då? Nej, det har inget med gruvlighet att göra. Hon råkar bara vara född intill Skånes största gruvschakt. Och det djupet sitter fast i henne – liksom lusten att kasta upp, få oss att se mer än grannskapet, både i världen och livet.