Det var i övrigt också ett mycket varierat utbud av musik som ett hundratal åhörare fick avnjuta. Även om det var en varm och härlig sensommarkväll i lördags, speglade också musikurvalet sommarens övergång till hösten.
Konserten inleddes med att sopranen Sara Andersson framförde fyra sånger av en av de främsta svenska romanskompositörerna, nämligen Ture Rangström, som skrev över 250 sånger under sitt liv. Sara Andersson tog väl vara på dramatiken i Rangströms sånger.
Om Rangströmsångerna hade ett sommartema, så gick vi sedan mer över till höstens klarare färger, när två av Richard Strauss allra sista sånger framfördes. Strauss skrev dem ett drygt år innan han avled 1949. Kompositörens värld hade rasat samman, när den tyska kulturen bombades sönder under andra världskriget. Herman Hesses dikter September och Beim Schlafengehn passade perfekt för Strauss känsla av resignation och sorg. Sara Andersson visade att hon också behärskar de mer subtila nyanserna som är ledorden i den här musiken. Sångerna ingår även i verket Vier letzte Lieder som oftast framförs med orkesterackompanjemang, vilket innebar att pianisten Mats Jansson hade en nästan orkestral klangpalett att mana fram på pianot.
Sedan var det dags för Shakespeare att träda fram på scenen. Sara Andersson sjöng två arior från två operor som bygger på Shakespeares Romeo och Julia, Gounods Roméo et Juliette och Bellinis I Capuleti et Montecchi. Gounods aria sprudlade av livsglädje, och Sara Anderssos briljans i de höga tonerna, gav kvällens mest intensiva applåd från publiken. Därefter fick vi höra hur fint hon behärskade den svåra och höga koloraturen i Bellinis belcantoaria.
Mats Jansson framförde sedan Lars-Åke Franke-Bloms pianostycke Gestures. Musik som dessutom är skriven för honom själv. Franke-Bloms komposition i fyra satser varvade mer modernistiska tongångar med lyriska och melodiska klanger. Efter de romantiska tongångarna kändes Gestures som ett fräscht inslag i programmet, som ett stänk cayennepeppar i den trevliga grytan.
150-års jubilaren Jean Sibelius fick avsluta programmet med några sånger. Starkast intryck gjorde den näst sista, Höstkväll, efter en dikt av C.W. Rydberg. Sara Andersson fångade mästerligt den suggestiva, ödesmättade stämningen.
per.nyhlen@vastervik.se