Det tog över 30 Ă„r innan uppföljaren till Jakob Hellmans legendariska debutalbum "âŠoch stora havet" frĂ„n 1989 slĂ€pptes, men i januari 2021 kom "Ăntligen borta".
I juni samma Ă„r slĂ€pptes Ă€ven livealbumet "Live frĂ„n Palma", som följdes av en turnĂ© under de mĂ„nader pandemin tillfĂ€lligt tog en paus â och i sommar Ă€r det Ă„terigen dags för den svenske artisten att ge sig ut pĂ„ de svenska vĂ€garna.
"Blir rÀtt variationsrikt"
Inför turnén, som inleds pÄ visfestivalen Sommarljus i Edenfors den 9 juli, lÀngtar Jakob Hellman efter att fÄ testa oprövade lÄtar i olika sammanhang.
ââDet blir rĂ€tt variationsrikt. PĂ„ mindre stĂ€llen spelar jag med en musiker bredvid mig och pĂ„ större scener med hela bandet som varit med pĂ„ höstturnĂ©erna. Jag lĂ€ngtar efter att testa Ă„tminstone ett par oprövade lĂ„tar i olika jordmĂ„ner sĂ„ att sĂ€ga, sĂ€ger han.
TT: Vilken lÄt lÀngtar du mest efter att spela för publiken?
ââTja. Jag Ă€r glad att jag har en repertoar nuförtiden. Jag lĂ€ngtar efter det gamla bland det nya â och det nya bland det ganska nya. Som en inredare, sĂ€ger han.
Gottor (godis, reds. anm) och ett par öl stĂ„r pĂ„ Jakob Hellmans rider â trots att han pĂ„pekar att önskemĂ„len "inte precis Ă€r livsnödvĂ€ndiga, men allt jag begĂ€r" â och det första han kommer att göra i turnĂ©bussen Ă€r troligtvis att somna.
TT: Vad var du mest trött pĂ„ förra turnĂ©svĂ€ngen? Ăr du fortfarande less pĂ„ det?
ââJag Ă€r trött pĂ„ det det mesta jag gör ibland. Jag behöver en publik för riktigt fatta vad jag har för roll, sĂ€ger han.
"Skyldig ett tack"
Under turnĂ©svĂ€ngen 1989 var Jakob Hellman ett av de hetaste namnen i Musiksverige â men efter att ha gjort succĂ© med debutalbumet tog det dĂ€refter stopp under de efterföljande 32 Ă„ren. Numera bor han tillsammans med familjen pĂ„ Mallorca â och pĂ„ frĂ„gan om vilket av alla turnĂ©minnen som kan klassas som det allra vĂ€rsta berĂ€ttar Jakob Hellman om nĂ€r han en gĂ„ng dumpades av sitt turnĂ©sĂ€llskap â och rĂ€ddades av en okĂ€nd vĂ€lgörare.
ââMitt typ tredje sjukaste Ă€r vĂ€l frĂ„n en turnĂ© pĂ„ den gamla goda tiden nĂ€r hela turnĂ©sĂ€llskapet bara lĂ€mnade mig pĂ„ en ort för att de tappat bort mig. Men Ă€ndĂ„ körde de till nĂ€sta ort, Hultsfred nĂ€rmare bestĂ€mt, och riggade och soundcheckade utan att veta om jag överhuvudtaget skulle dyka upp. Vilket jag hĂ€ndelsevis gjorde lagom till att vi skulle Ă€ntra scenen, sĂ€ger han och fortsĂ€tter:
ââJag vill passa pĂ„ att hĂ€lsa till bilisten som skjutsade mig fruktansvĂ€rt mycket lĂ€ngre Ă€n han förstod att det skulle bli â tvĂ€rs genom Sverige. Jag Ă€r skyldig honom ett tack och lite pengar om han ger sig till kĂ€nna â fast det var över 30 Ă„r sedan.