Gårdagens ihärdiga regnande verkar vara glömt. Redan vid fyratiden på eftermiddagen syns de första tappra köande besökarna utanför entrén till Slottsruinen.
Fredagen är Visfestivalens andra dag och solen har en ny chans att skina över ruinens läktare. Weeping willows, Pernilla Andersson, Edda Magnason, Niklas Lind, Dimpker Brothers och Johan Johansson spelar för helt utsålda hus.
Strax efter klockan 18 drar kvällen i gång med Västerviksduon Qvännarn. Och om någon oroat sig för matchningen under-bältet-humor, kiss och bajs och maskvisan – och finstämda visor med Niklas Lind och Edda Magnason – så var det helt i onödan. Blandningen går hem i bänkraderna och samma publik som närapå skrattar sig harmynta till Qvännarn och kvällens visvärd Fredrik af Trampe berörs av Pernilla Andersson.
Just Pernilla Andersson verkar ha blivit en positiv överraskning för flera. Besökarna Gunilla Winqvist tycker att Pernilla Andersson var kvällens dittills bästa nummer.
– Hon är helt klart bäst, det tycker jag absolut. Det är svårt att inte bli berörd. Hon har en otrolig röst.
Första timmarna är den kalla blåsten påtaglig – men snart spricker det upp. Solljuset glittrar över ruinens läktare och den tidigare snålblåsten har nästan stillat.
Att kvällen sålde helt slut är tydligt också utanför ruinen där picnic-filtarna lagts ut. Kompisarna Aida Moschiri och Michaele Thorngren hade gärna velat se Edda Magnason, berättar Aida.
– Henne hade jag velat gå på, och så Petter som spelade på fredagen hade varit kul. Men visst, man hör en del ut hit också. Det är okej, men det hade varit kul att få tag i biljetter i stället. Vi sitter nog kvar en stund i alla fall.
Platschefen och arrangören Morgan Johnson är nöjd och att regnet håller sig borta den här kvällen är förstås ett stort plus. Allt har hittills gått enligt planerna under årets Visfestival. Det finns ju en viss rutin, om man säger så.
Varför tror du att så många av artisterna kommer tillbaka år efter år?
– De älskar Västervik, haha. Jo, men jag tror att faktiskt att det är lite så. Lasse Tennander till exempel, han tycker att det är hur härligt som helst att komma hit. Han längtar till Västervik hela året. Man får en viss kontakt. Det är så det ska vara här.
Han vill inte avslöja något om vad som egentligen händer när rampljuset slocknar. Men det är knappast någon hemlighet att det är då det vankas partaj för arrangörer och artister.
– Det var Hansis grej. Han ville att artisterna skulle tycka att det är roligt att komma hit. Det kommer vi fortsätta med, alltid.
Roligt, det har publiken också. Och när solen glittrar, Edda Magnason står på scen och det doftar hav (och en hel del från vinboxar omkring oss, om man ska vara ärlig) – då känner man att det här är en kväll att spara djupt in i minnet och ta fram när höstvindarna blåser in över Västervik om några månader.
Västerviks-Tidningen finns på plats hela helgen för att bevaka Visfestivalen I vårt liveflöde kan du själv ladda upp dina egna bilder från festivalen.