I höst har de jobbat hårt i studion och någon gång efter årsskiftet, i vår eller vinter, släpper de sin första fullängdsskiva.
– Musiken och texterna kommer att ha en röd tråd. Plattan handlar om att växa upp, säger Viktor Lizson som är gitarrist i bandet.
Bandet bildades i Västervik för fem år sedan och höll igång i något år eller så. Sedan beslutade man sig för att ta en paus när medlemmarna spriddes för vinden. Men så för två år sedan plockade Christopher "Loffe" Andersson, Viktor Lizson (tidigare Berggren) och Mathias Johansson upp tråden igen. De knöt även gitarristen Kjetil Lynghaug till sig. Bland det första de gjorde var att spela in en EP tillsammans, med fyra spår.
Sedan dess har konserterna avlöst varandra (så sent som i fredags spelade de på The Crypt i Linköping). De får ofta höra att de blivit ett riktigt skickligt liveband – en komplimang de har lite splittrade känslor inför. Men det återkommer vi till lite senare.
Förra hösten agerade Kickin' Laces förband åt de gamla rockrävarna i Balance (ett amerikanskt 80-talsband) som återförenades efter 30 års uppehåll och faktiskt gjorde en spelning på Arenan i den svenska småstaden Västervik, av alla ställen.
All heder åt Balance men mest lyrisk var VT:s recensent, Andreas Elfwingson, över just Kickin' Laces framträdande:
"De (...) lyckas höja temperaturen avsevärt med sin Sator-osande rock n’ roll. Det är tungt, det är svettigt och ett sjukligt bra ös från första till sista ackordet.
På ren hockey; ´det är ett jävla röj´ som någon i publiken så målande uttrycker det och jag är beredd att hålla med; hade inte taket på Arenan varit så väl fastskruvat hade det förmodligen lyft och försvunnit långt bort över havet", skrev han efter spelningen.
Mellan speltillfällena har Kickin' Laces-medlemmarna de senaste två åren skrivit låtar till den kommande fullängdsskivan. Alla har hjälpts åt med materialet.
Inför inspelningsstarten i början av hösten 2015 hade de ett 20-tal låtar att välja och vraka bland, varav hälften skrotades. Det som blev kvar har skrivits om och skrivits om, berättar de.
Ärlighet är ett viktigt ledord när de jobbar med musiken, enas de om.
– Ganska tidigt när vi hade börjat spela med bandet igen hade vi klart för oss att vi ville göra en skiva, säger Christopher "Loffe" Andersson.
– Men vi har inte stressat fram något. Viktigast av allt är att vi ska känna oss stolta över plattan, och att vi kan känna stolthet över vad vi åstadkommit även om tio år, säger Viktor Lizon.
– Förhoppningsvis kommer fler än vi att gilla resultatet.
För dem som inte hört er än. Hur låter ni?
– Vi gillar motsatser. Det är ju rock som är vår utgångspunkt. Men vi blandar friskt och hämtar inspiration från många håll. Det finns inslag av såväl lättsmält radiopop som riktig "mördar-black-metal" i vår musik.
– Ibland är det mjukt och vackert, ibland trasigt. Ungefär som livet, säger Viktor Lizon.
Hur utmärker ni er?
– Många rockband hyllar glamrockepoken eller vill ta tillbaka rock´n´rollen. Vi vill framåt.
Inspelningen sker i studion Ganymeden i Linköping, och till sin hjälp har bandmedlemmarna studioteknikern Linus Lundgren.
– Linus hjälper oss framför allt med att skapa en ram så att vi inte fladdrar i väg allt för mycket.
Åter till det där med att vara ett bra liveband:
– Det är ju en fin komplimang. Men inte sällan döljer den en undermening som går ut på att man inte skulle kunna göra så bra ifrån sig i studion. För oss har det där blivit något av en sporre. En "jävlar anamma-känsla". Ett "vendetta-mode". Vi ska göra en grym platta. Den rätta känslan är viktigare att få till än perfektion.
Hur går det att samarbeta i studion?
– Nästan oförskämt bra och smidigt faktiskt. Vi har blivit väldigt sammansvetsade. Vi har ju utvecklats tillsammans och tänker ganska lika kring musiken, säger Mathias Johansson.
Kan man redan nu "tjuvlyssna" på någon låt från kommande plattan?
– Ja, vi har lagt ut en akustisk version på Youtube av en låt som heter John Doe. Varianten på skivan blir mer ösig.