Hyllade "Aftersun" skildrar psykisk ohälsa

Det kritikerrosade dramat "Aftersun", av den långfilmsdebuterande skotska regissören Charlotte Wells, har sakta men säkert blivit en av årets mest omtalade filmer.

– Filmen har nått ut mycket bredare än vi trodde. Det har varit en väldigt speciell upplevelse att se så många människor från olika delar av världen knyta an till filmen. Det känns surrealistiskt, säger Charlotte Wells på Sverigebesök inför den svenska biopremiären på fredag.

Handlingen kretsar kring den unge frånskilde pappan Calum (Paul Mescal, känd från tv-serien "Normala människor") som i slutet av 1990-talet åker på solsemester till Turkiet med sin elvaåriga dotter Sophie (Frankie Corio). De badar, åker på utflykter, shoppar och skämtar om medresenärerna, som vilken far och dotter som helst.

Självbiografisk

Samtidigt som deras relation stärks framgår det emellertid snart att Calum inte mår bra. Inklippt i filmen finns scener från "nutid" där den vuxna Sophie ser tillbaka på sin barndom genom att titta på de hemmafilmer de spelade in på semestern.

Charlotte Wells beskriver filmen som "känslomässigt självbiografisk, men inte bokstavligen". Hennes pappa dog när hon var 16 år.

– Den är inspirerad av min relation till min pappa och de semesterresor vi gjorde när jag var liten. Känslorna av sorg och kärlek i filmen är i högsta grad mina, men det som sker i filmen hände inte i mitt liv, det är helt påhittat, förklarar hon.

Skildringen av psykisk ohälsa har hyllats av många kritiker – inte minst Paul Mescals gestaltning av den plågade Calum, som gett honom en nominering till en Oscar för bästa manliga huvudroll.

Men Charlotte Wells väljer att visa upp sjukdomen i filmen på ett subtilt sätt, i små glimtar, långt ifrån andra berömda och direkta skildringar av psykisk ohälsa på film. Det har öppnat för många att göra egna tolkningar av vad filmen egentligen handlar om.

– Det finns utrymme för publiken att ta med sig sin egen livserfarenhet och sina relationer som föräldrar eller barn för att skapa ett sammanhang och därmed en djupare känslomässig koppling till filmen, säger Charlotte Wells.

Känner igen sig

Hon tycker det är bäst att se filmen utan för mycket information om vad den handlar om.

– Vi märkte redan (på filmfestivalen) i Cannes att det är bäst att se filmen utan att veta vad den handlar om, att inte ha för mycket förutfattade meningar med sig in i salongen.

Charlotte Wells har fått ett väldigt gensvar från biobesökare som sökt upp henne för att berätta om egna erfarenheter av psykisk ohälsa.

– Många känner igen sig i Calums privata kamp och det har varit något av det mest meningsfulla i kontakten med publiken. Många ser något av sig själv i filmen som de inte har sett på vita duken förut.