Det är en tunn och behändig liten bok, endast 50 sidor lång. Och i den berättar Monique sin egen historia.
Sedan tre år tillbaka är hon fri från sjukdomen. Men fortfarande går hon på regelbundna kontroller så att sjukdomen kan upptäckas tidigt om den skulle återkomma.
– Det har krävts en viss distans till sjukdomsperioden för att kunna skriva den här boken, förklarar Monique.
Det är 15 år sedan alltsammans började. Inledningsvis var symptomen ganska vaga.
– Jag fick ofta lock för öronen och så småningom började jag höra allt sämre, säger hon.
Men läkaren hon besökte ansåg att Monique var frisk som en nötkärna.
I sådana lägen är det lätt att börja tvivla på sig själv och sina egna upplevelser, menar hon.
– Om en erfaren överläkare säger att man är frisk så tror man ju att det förhåller sig så, att läkaren vet bäst.
När Monique ändå återvände en tid senare, eftersom besvären tilltagit, hävdade samme läkare att "sjukhuset faktiskt inte är till för inbillningssjuka, utan för de patienter som är verkligt sjuka".
– Jag blev förstås ledsen och förtvivlad. Jag kunde inte begripa varför jag var så trött. Jag orkade ju inte ens med de enklaste vardagssysslorna hemma.
På uppmaning från familjen besökte hon till slut en annan läkare. Som snabbt konstaterade en hjärntumör.
Monique skickades till Linköpings universitetssjukhus för operation. Inledningsvis såg prognosen dyster ut. Det var en aggressiv form av cancer och chansen att överleva femtio procent. Men operationen, som följdes av strålning och cellgiftsbehandling, gick bra.
– I dag anser jag mig vara helt frisk, säger Monique.
– Läkarna i Linköping kallar mig "undret från Västervik", säger hon och skrattar.
Något hon definitivt lärt sig under resans gång är att lita på sig själv och sina egna upplevelser.
– Du vet bäst själv hur du mår och om något är fel.
Boken är skriven som en sammanhängande berättelse i novellform.
– Jag har skrivit den för mig själv, lite som terapi, men också med tanke på andra som drabbas av cancer. Förhoppningsvis kan boken vara till hjälp för människor.
– Nästan alla får ju förr eller senare cancerdiagnoser i dag. Jag tror att vår livsstil har med saken att göra. Vi borde bli bättre på att lyssna på våra kroppar och vi borde inte stressa som vi gör.
"Jag tänker inte dö av cancer" är Moniques tredje bok. Tidigare har hon skrivit och givit ut självbiografin "Oönskad" och "Dom som ingen ser" (samtliga tre böcker har hon givit ut själv via minbok.nu).
För närvarande jobbar hon med sin fjärde bok. Den fick hon inspiration till under en resa till ett av Europas fattigaste länder, Moldavien.
– Mitt barnbarn bodde där under ett år och arbetade som volontär med gatuhundar. Min man och jag reste dit för att hälsa på honom, och för att uppleva landet.
– Det blir en roman som bygger på flera verkliga personers berättelser. Under resan träffade, och intervjuade jag, många människor. Bland annat en 16-årig flicka som heter Doyna. Hon har en viktig roll i boken.