Bengt G. Dagrin har gjort det till ett livsprojekt att samla på så kallade fula ord. Redan i barnaåren blev han intresserad av de fula orden på grund av de reaktioner han fick från vuxenvärlden när han använde vissa ord. Nyfikenheten ökade när Bengt senare arbetade i tunnelbanan i Stockholm och han dagligen fick tillfälle att studera klottret på väggarna vid plattformen, där de fula orden dominerade. Han insåg snart att det inte fanns någonstans att ta reda på betydelsen av olika fula ord och dess historia.
– Här någonstans insåg jag att jag själv fick se till att dessa försummade och förtalade ord fick sin egen ordbok. Och på de vägarna är det. Ännu efter 30 års umgås jag med orden i det jag brukar kalla det undervegetativa språket.
Själv tycker han inte de fula orden i ordboken är så fula.
– Ordet i sig är ju precis som alla andra ord varken fult eller fint i sig självt, utan det fula ligger i själva missbruket av ordet.
Därför tycker han betydligt sämre om utfyllnadsord och verbala tics som används i allt för hög utsträckning såsom orden liksom, typ och alltså.
Bengt G. Dagrin har nu kommit ut med en femte upplaga av Stora fula ordboken. Med bland annat 1938 ord för det kvinnliga könsorganet och 2038 ord för det manliga är boken en rik källa för personer som vill variera sina förstärkningsord. Eller bara lära sig mer om ordens ursprung.
Mellan begreppen väst och öst (slang för kvinnans vänstra och högra bröst) och väta (småländska för att ”kasta sitt vatten” alternativt en eufemism för könssaft) återfinns begreppet Västervik. Västervik uppges vara slang för ”avträde” med tidsangivelse från år 1897. Avträde är i sin tur en omskrivning av dass, en plats dit man drar sig tillbaka för att uträtta det man ska i ro och avskildhet. Slangordet Västervik härrör troligen efter Västerviks läge som ändstation för järnvägar till bland annat Hultsfred och Vimmerby.
Så Västervik liknas vid en toalett?
– Det är inte ovanligt att orter som ligger i ”ändan” av något, till exempel en järnvägslinje, en sjö eller annat viktigt landmärke också får skylta med detta i något mer tvivelaktiga sammanhang. Liknelsen med Västervik och dass har att göra med kopplingen till ändan av eller på något. Folkhumorn vet ju inga gränser och påhittigheten är enorm och även roande i många fall.
Men Bengt tycker inte att Västerviks befolkning behöver ta illa upp.
– Man bör istället koncentrera sig på det humoristiska i kopplingen. Alla Västerviksbor vet ju vilken liten pärla deras stad är, med tusentals besökare, mig själv inkluderad, som haft förmånen att besöka staden.
I Västervik är förbättrade kommunikationer en fråga som diskuteras kontinuerligt. Stora fula ordboken visar att dagens problem har historiska paralleller. Redan på 1800-talet betraktades Västervik som en ändstation – ett avträde – och än idag slutar järnvägen i Västervik. Historien får även utvisa hur länge Västervik förblir ett avträde. Liksom.