Dessförinnan hade hon samma tjänst i Valdemarsvik och Åtvidaberg. Men snart sluts cirkeln, och hon återvänder till den arbetsplats som var hennes allra första som nyutexaminerad bibliotekarie – nämligen Borgholms bibliotek. Som "nybakad" anställdes hon där som barnbibliotekarie 1975.
I vår fyller Elisabeth Axelsson 66 år men väljer ändå att fortsätta jobba, dock i ett lugnare tempo framöver. Tjänsten i Borgholm är på timmar och de administrativa arbetsuppgifterna, som ju är en stor del av chefskapet, slipper hon nu.
– Det kan nog bli roligt att jobba lite mer direkt med låntagarna igen, säger hon.
Men att arbeta mycket har hon egentligen ingenting emot. Tvärtom.
Elisabeth och maken Veiko ska nu bosätta sig permanent i sitt fritidshus i Löt som ligger ungefär i mitten av ön, på den östra sidan.
– Jag växte upp på Öland och huset i Löt har varit mitt och Veikos andra hem i många år. Vi har byggt ut och moderniserat allt eftersom och nu är det möjligt att bo där permanent.
Den 1 mars ska hon inställa sig på sin nygamla arbetsplats.
Det var intresset för litteratur och språk som gjorde att Elisabeth valde att utbilda sig till bibliotekarie en gång i tiden.
– Jag valde mellan att utbilda mig till lärare eller bibliotekarie, berättar hon.
Folkbiblioteken som ju är till för människor i alla åldrar ligger henne särskilt varmt om hjärtat.
Men Elisabeth har även arbetat som skol- och gymnasiebibliotekarie i omgångar, vilket också har sin charm poängterar hon. På 80-talet jobbade hon exempelvis som gymnasiebibliotekarie i Huddinge och Botkyrka.
– Det var ju speciellt på så vis att det talades så många olika språk, särskilt i Botkyrka kommun. Då hade 67 procent av invånarna sina rötter i något annat land. I dag borde den siffran vara ännu högre. Det var roligt men också en stor utmaning att försöka tillgodose allas behov med en mycket begränsad budget. Biblioteken, och kultursektorn över lag, har ju aldrig haft särskilt mycket pengar att röra sig med, konstaterar hon.
– Under den perioden var jag ambulerande bibliotekarie med 22 skolbibliotek att sköta om, och jag fick bland annat vara med om att bygga upp ett helt nytt gymnasiebibliotek i Botkyrka. Det var spännande, säger hon.
– Men det absolut roligaste uppdrag jag haft genom åren är det som konsulent åt Regionbiblioteken i Kalmar län och Östergötland.
Regionbiblioteket i Kalmar ska bland annat främja biblioteksutveckling genom att initiera samarbeten mellan länets tolv kommunbibliotek. Man ska också ägna sig åt skolbiblioteksutveckling med mera.
– Som konsulent hade jag till uppgift att samordna olika projekt liksom att anordna studie- och utbildningsdagar. Jag var också rådgivare åt bibliotekschefer och bibliotekarier.
Vilken är den största förändringen som skett inom biblioteksverksamheten från 70-talet och fram till i dag?
– Det är förstås digitaliseringen av kataloger och utlåningssystem, säger Elisabeth.
Åren i Västervik har inneburit mycket glädje och tillfredsställelse, tycker hon. Men även ett stort mått av frustration.
– Västerviks stadsbibliotek har ambitiösa och duktiga medarbetare. Och det är på många sätt en harmonisk arbetsplats med ovanligt få konflikter.
– Men tyvärr har jag inte upplevt att kommunen och kommunpolitikerna värdesatt och tillvaratagit den kunskap och det engagemang som finns här. Under mina tio år som chef för stadsbiblioteket har det aldrig gjorts någon satsning på biblioteksverksamheten i kommunen, tvärtom. Det har bara handlat om besparingar. Men visst. Vi lever i en ekonomiskt orolig tid och det drabbar många sektorer i samhället.
– I samma veva som jag tillträdde tjänsten gjordes en utredning av lokalerna. Den skulle mynna ut i ett förslag på hur man skulle kunna göra dem mer ändamålsenliga. Stadsbiblioteket är ju spritt över två plan med två servicediskar, tre med musikbiblioteket och visarkivet. Det blir egentligen för tungt och svårjobbat för personalen. På senare år har dessutom personalstyrkan minskat vilket knappast gör situationen bättre. Den där lokalutredningen gav många idéer om hur man skulle kunna bygga- och disponera om lokalerna men ingen av idéerna har förverkligats. Det tycker jag är synd. Lokalfrågan är något som jag verkligen hoppas att kommunpolitiker och styrande tjänstemän tar tag i den närmsta framtiden.