Det var i augusti förra året som han anställdes och nu börjar han så smått att bli varm i kläderna.
Det var mycket att sätta sig in i inledningsvis. Inte minst allt som rör Mars Makalös, museets flaggskepp.
Som VT tidigare berättat pågår ett spännande samarbete mellan Sjöhistoriska museet i Stockholm, Västerviks Museum, Försvarshögskolan och Södertörns högskola.
Professorn i marinarkeologi, Johan Rönnby, leder det pågående forskningsprojekt kring Mars och har tät kontakt med Västerviks Museum.
Det aktiva forskningsarbetet och de resultat man kommer fram till ska fortlöpande visas upp i Västervik.
Ett av Adams uppdrag är att levandegöra de fakta som forskningen presenterar, göra den lättsmält och sätta in den i ett sammanhang.
Men naturligtvis jobbar han inte uteslutande med Mars, utan med alla museets utställningar och projekt.
– Jag jobbar mycket med lärandet via museet, framför allt med den utåtriktade verksamheten. Det handlar bland annat om att ta hand om skolklasser som kommer hit.
– En annan viktig uppgift, och utmaning, som jag jobbar med är att försöka nå även dem som inte självmant besöker museet. Jag ska försöka komma på hur man når dem och får dem att intressera sig för vår verksamhet och allt det som museet kan erbjuda. Museerna och vårt kulturarv är ju till för alla.
– En intressant iakttagelse som gjordes under den period då de statliga museerna hade fri entré var att det egentligen inte ledde till att nya besökare hittade till museerna. Det som hände var att de som redan gick började besöka museerna mer ofta.
– I mitt arbete ingår det också att hjälpa till med att utveckla och planera verksamheten på museet.
Adam växte upp i Målerås, i södra Småland, och även på norra Öland.
Så småningom studerade han i Umeå och Uppsala och kom faktiskt direkt från studierna i Uppsala till Västervik.
– Ja, det känns ganska otroligt när jag tänker på det nu.
– Jag såg jobbannonsen på internet våren 2013, just som jag höll på att avsluta studierna. Samtidigt fick jag syn på en annons om att de sökte en vävlärare till Gamleby folkhögskola. Lärarjobbet lät som hittat för min sambo Sara Kånåhols som har en textil- och hantverksutbildning.
Adam och Sara fick jobben de sökte och därmed inleddes en ny era i deras liv.
Från en delad etta i studentområdet Flogsta, utanför Uppsala, till en röd stuga på landet i Tjust. Från studentliv till arbetsliv.
– Det blev ett lyckat miljöombyte. Vi trivs jättebra, säger Adam.
– När vi tidigare pratat om var vi skulle kunna tänka oss att bo fanns faktiskt norra Småland och Östergötland med som ett alternativ. Här är så häftig natur. Annars var det Dalarna, Uppsala, Kalmar eller Öland som vi var inne på. Det är platser som vi på olika sätt har kopplingar till sedan tidigare.
Än så länge – allt sedan flytten – har Adams fokus varit jobbet, huset och trädgården.
– Så vi har fortfarande mycket kvar att upptäcka av Tjustbygden, säger han.
På universitetet pluggade Adam museivetenskap och textilvetenskap. Och han har faktiskt även en praktisk textil- och hantverksutbildning med sig i ryggsäcken också.
– Jag studerade sömnad på Sätergläntan Hemslöjdens gård under ett år. Då fick jag lära mig vävning och sömnad från grunden. En av anledningarna till att jag gick den var att det är tålamodskrävande att ägna sig åt textilhantverk, och tålamod var något som jag saknade. Jag tyckte att jag behövde öva mig på det.
Intressen för textilhantverk har han dock med sig sedan barndomen.
– Jag minns inte hur eller när det uppstod. Men det finns en bild på mig som fyraåring. Jag sitter vid en vävstol och ser jätteglad ut, berättar han.
– Men det var nog först på gymnasiet som intresset tog fart på allvar.
Det var för övrigt genom fascinationen för textilhantverk som han träffade sin sambo Sara för några år sedan.
I sin gemensamma studentlägenhet i Uppsala beredde de plats för en vävstol. Tv:n, däremot, prioriterades bort.
I huset i Överby har de numera plats för både och.
Adam arbetar 75 procent på Västerviks Museum. Övriga 25 procent lägger han just nu på ett forskningsprojektet inom området textilhistoria.
– Jag jobbar med det tack vare ett stipendium jag fått. Nyligen var jag på Krigsmuseet i Stockholm och inhämtade ett omfattande material som jag kan fördjupa mig i här hemma.
Vad handlar arbetet om?
– Jag undersöker hur man gjorde uniformer på 1700-talet. Då när de skulle sy upp tusentals uniformer till människor spridda över hela landet, människor som skulle ut i krig. Skräddarna var ju inte vana vid att arbeta så, det vill säga med sådana kvantiteter och på distans. Jag försöker fördjupa mig i arbetsprocessen. Deras sätt att ta sig an detta banade örmodligen väg för konfektionssömnaden som ju är det som gäller i dag. Det vill säga att man syr upp kläder utan att träffa bäraren.