För närvarande utbildar hon sig till fotograf och under 2016 släpper hon sin första soloskiva, om allt går enligt planerna.
– Ja, det är mycket på gång nu, bekräftar hon.
Sophia är på besök i hemstaden Västervik några dagar och har just firat jul tillsammans med mamma Ingrid och storasyster Sanna med familj.
För de allra flesta av VT:s läsare är nog Sophia framför allt känd som en av medlemmarna i bluegrass-bandet Abalone Dots som i våras släppte sin fjärde skiva, ”Red”, och som 2012 medverkade i Melodifestivalen med låten ”På väg”.
Abalone Dots som bildades för tolv år sedan är fortfarande ett mycket livaktigt band men sedan ett par år tillbaka tillåter sig trion – Rebecka Hjukström, Louise Holmer och Sophia Hogman – ett och annat sidospår. Eller snarare handlar det om att de tillåter sig att ha flera parallella projekt igång samtidigt.
För Sophias del innebär det att hon är aktiv i tre bandkonstellationer – utöver Abalone Dots även i piratbandet Stormfrun där hon går under namnet Soja Krutkäft samt i ett, än så länge, delvis ”hemligt” punkband.
– Det är feministisk arg punk med glimten i ögat, det vill säga punkmusik med feministiska texter. Det började på skoj. Vi kallade oss Sniglarna och gjorde en skämtlåt som rönt en del uppmärksamhet på nätet. Därefter har vi, till vår förvåning, fått en del spelförfrågningar. Det har fått oss att inse att feministiska, lite arga, texter behövs. Så länge det råder ojämlikhet i samhället behövs de ju!
– Ibland tröttnar vi på att sjunga vacker stämsång. Då byter vi instrument med varandra och bryter av med punkattityd. Det var så hela ”snigel-projektet” började, berättar Sophia.
Stormfrun är ett tiomannaband som spelar fartfylld livemusik. För ett par veckor sedan uppträdde de på Nobelefterfesten i Stockholm, till exempel.
– Stormfrun är musik och teater i ett. Man går in i en roll. Här handlar det inte precis om att sjunga vackert. Vi skrålar och dansar på borden. Det är irländsk och svensk folkmusik i en mix. Vi brukar bokas till diverse medeltidsveckor och liknande.
Även Rebecka Hjukström är med i det bandet.
”Piratmusik”, punk och country i all ära. Men den musikgenre som ligger Sophia varmast om hjärtat är trots allt svensk folkmusik, en musikgenre hon bär med sig sedan barnsben.
– Jag tycker om jazz, bluegrass och många stilar men folkmusiken går rakt in i hjärtat på mig, säger hon.
Några riktigt tidiga minnen från barndomen är när hon och systern Sanna var med mamma Ingrid och pappa Anders (båda musiker) på Binsjöstämman vid Siljan.
– Jag minns att vi satt på filtar och lyssnade på musiken och att vi dansade, jag och Sanna och vår morfar.
Så när Sophia släpper sin första soloskiva kan vi alltså förvänta oss visor och folkmusik.
– Jag har bland annat tonsatt dikter av Dan Andersson, Nils Ferlin och flera andra gamla poeter. En del texter är också helt och hållet mina egna, avslöjar hon.
Så var kommer fotograferandet in i bilden då?
– Rebecka, Louise och jag har ju faktiskt kunnat försörja oss på Abalone Dots i tio års tid. Vi har bara tagit något ströjobb i bland om det har behövts.
– Men nu känner vi att det är bra för oss att ha något mer att ägna oss åt, utöver bandet. Bland annat som ett sätt att hålla gnistan vid liv. För vi vill gärna fortsätta med Abalone Dots, åtminstone tills vi är 40-50 år gamla, säger Sophia och ler.
Själv studerar hon sedan ett och ett halvt år tillbaka på Fotoskolan Stockholm och blir klar till sommaren.
– Jag vet att gett mig in på ännu ett yrke som kan vara svårt att livnära sig på, men att få jobba med min kreativitet är en drivkraft så jag har svårt att tänka mig att göra något annat, säger Sophia.
För närvarande gör hon en sex månader lång praktik hos Emma Svensson, alias ”rockfotoemma”.
– Det är så kul och lärorikt!
Under studietiden har hon även hunnit frilansa för den webbaserade musiktidningen Musicstage (musicstage.se).
– Jag har ju hunnit skaffa mig ett stort kontaktnät i musikbranschen vid det här laget så det känns naturligt och hemma för mig att inrikta mig på musikfoto, med allt från att plåta konserter till att ta pressbilder på andra artister och band.
Intresset för foto väcktes i mellanstadieåldern men låg sedan mer eller mindre i slummer i flera år tills dess att Sophia fick en systemkamera i julklapp av sin man Jonnie.
– Jag kunde inte använda alla funktioner på den så jag anmälde mig till en distanskurs i foto på nätet.
En kurs som alltså gav mersmak.
– Jag har målat, musicerat och skrivit låtar sedan jag var liten och har behov av att få vara kreativ. Men så särskilt teknisk är jag inte, så att lära sig behärska tekniken har varit det svåraste för mig under utbildningen. Det är först nu som jag tycker att det har börjat lossna, vilket känns väldigt skönt, säger hon.