Det började med ett stillbildsintresse som med tiden vidgades till att även – och så småningom framför allt – omfatta rörlig bild.
I helgen befinner sig Jan Troell i Gamleby för att medverka vid Gamleby filmfestival. Totalt visas sex av hans produktioner på festivalen, långfilmer och kortfilmer – tidiga verk som exempelvis ”Uppehåll i Myrlandet” och ”Här har du ditt liv” (första långfilmen, reds anm) såväl som senare pärlor som ”Maria Larssons eviga ögonblick”.
Jan Troell, som hunnit fylla 83 år, kan se tillbaka på en 50-årig gärning som filmskapare.
Men det betyder inte att han slutat arbeta, även om han numera tillåter sig ett lugnare tempo.
Om allt går enligt planerna blir han till sommaren klar med en film om den skånske skulptören Axel Ebbe. Den gör han tillsammans med kollegan Jan Hemmel.
På festivalen kan man också få se ett så kallat ”work in progress” (framåtskridande arbete). Det rör sig om ett smakprov från filmen ”Vid diktens port”. Filmen tar avstamp i en text med samma rubrik av Nils Ferlin.
– Det här är en film jag velat göra i över 40 år, berättar han.
Arbetet med filmen har i princip pågått sedan april 1971.
Då, för exakt 44 år sedan, var Jan Troell mitt uppe i arbetet med ”Utvandrarna”, den första av hans två filmer efter Vilhelm Mobergs utvandrar-svit. Under en paus i arbetet styrde han kosan till Paris.
– Jag gick på Louvren och hamnade på den egyptiska avdelningen. Där fick jag syn på en träskulptur skapad ett par tusen år före Kristus. Jag blev djupt fascinerade av det där konstverket.
Skulpturen föreställer en man och en kvinna, på väg någonstans. Han ser beslutsam ut, hon något mer ängslig. Men i bådas blick finns förtröstan.
Konstverket gjorde så starkt intryck på Jan Troell att han berättade om sin upplevelse i ett brev till Moberg, ett brev med ett helt annat ärende egentligen:
”Kom hem sent i går natt efter sex dagar i Paris, där jag på Louvren upptäckte de flertusenåriga egyptiska Karl Oskar och Kristina (...)”.
På ett omedvetet plan väcktes nog intresset för film mycket tidigt hos Jan Troell.
– Jag växte upp med smalfilm. Min far köpte en smalfilmskamera redan 1928. De var mycket ovanliga då.
Pappa filmade familjen och vännerna. Så jag har min uppväxt dokumenterad från det att jag var nyfödd. Det finns till och med en filmsnutt från när jag och min mor anlände i taxi från BB, berättar han med ett leende.
Och tvärsöver gatan i Limhamn där Jan växte upp fanns en biograf.
– På söndagar gick jag och mina bröder på matiné och såg alla den tidens spännande filmer.
En av de första inspirationskällorna var den Oscarsbelönade svenska filmaren Arne Sucksdorff.
– Hans kortfilmer fängslade mig. De handlade som regel om djur. Men den zoologiska infallsvinkeln var inte det centrala. Det fanns något existentiellt i dem också.
Under vår pratstund berättar Jan att han faktiskt var på vippen att tacka nej till att göra ”Utvandrarna”.
Flera filmbolag hade visat intresse för Mobergs epos, men författaren var negativt inställd. Det vill säga fram tills dess att han såg Troells långfilmsdebut ”Här har du ditt liv”, som bygger på Eyvind Johnsons ”Romanen om Olof”.
– Jag hade inte läst Mobergs böcker då och fick förstås genast sätta igång med det. Under läsningen tänkte jag ”varför göra film av en berättelse som redan är så stark i sig själv?”. Men så kom jag till en passage i ”Nybyggarna” som tände en gnista. Kristina har ju hela tiden svår hemlängtan och det här stycket i boken beskriver ett barndomsminne, en blå porslinsdocka som hon tappat i brunnen. Den ligger där synlig, som något skimrande blått, i vattnet. Men oåtkomlig. För mig blev det en lyrisk infallsvinkel på detta stora episka verk. Scenen kom faktiskt aldrig med i filmen sedan. Men den hade ju gjort sitt ändå.