Emelie Klockarås har, sedan hon lämnade uppväxtstaden Västervik för drygt 15 år sedan, bott i Dalarna, i finska Karleby och i Stockholm/Uppland.
Nu har hon återvänt till barndomsbygden tillsammans med maken Anders och dottern Nova.
Och hon trivs. Ja, de trivs alla tre.
– Mycket har förändrats till det bättre i Västervik sedan jag bodde här senast. Det har blivit en roligare, mer livaktig, stad med fler butiker och fler restauranger, säger hon.
Naturen har förstås alltid varit vacker. Och det är framför allt i den – i landskapet – hon finner inspiration till det som så småningom kan bli konst. I alla fall är det så just nu.
Dramatiska himlar, ensamma hus och ekonomibyggnader, trädstammar. Hav och skog. Sådana motiv sporrar henne allra mest för närvarande.
– Det där går i perioder. Ett tag målade jag mest porträtt. Det är nog viktigt att låta lusten styra. Att göra det man för tillfället känner för, säger hon.
– Ibland har jag testat att tvinga mig själv att byta spår, eller gå tillbaka till något jag gjort tidigare, men det går nästan inte. Så plötsligt en dag vill man ändå vidare, börja jobba med något nytt. Så fungerar det i alla fall för mig.
– Den röda tråden i allt mitt skapande är ”ljusspelet”, det vill säga spelet mellan mörker och ljus. Kontraster. Det fascinerar mig väldigt mycket, faktiskt nästan mer än motivet i sig.
Vi ses hemma hos Emelie och Anders på Högalundsgatan en solig men småkylig majdag. Deras hus ligger högt och från gatan ser man Gamlebyvikens för dagen glittrande vatten och villorna på andra sidan, i Piperskärr.
Emelie pekar på ett litet uthus på tomten. Det ska så småningom bli hennes ateljé. Men innan den står klar har hon en del av vardagsrummet till sitt förfogande.
Senast Emelie ställde ut i hembygden var 2012, på Galleri Cupé. Det var just som föreningen, Lilla salongen, flyttat till sin nuvarande lokal på Stationsgatan.
Året innan ställde hon ut i det som en gång i tiden hette Galleri CJ, på Norra Varvsgatan.
– Då visade jag nog bara oljemålningar och framför allt porträtt, om jag minns rätt.
Oljefärgen har hon numera bytt ut mot akvarell – som är en helt annan teknik.
– Jag fick för mig att jag skulle testa akvarell för fem år sedan ungefär. Och sedan dess har jag inte gjort något annat. Jag fastnade verkligen för akvarelltekniken.
– Det var en utmaning för mig att lära mig behärska den och nu tycker jag att det är så roligt att jobba med akvarell att jag inte vill göra något annat.
Att kunna leva på konsten är få förunnat. Emelie har, precis som de flesta konstnärer, haft en rad olika jobb genom åren.
– Jag har bland annat arbetat i butik och nu de senaste åren som administratör.
Men flytten tillbaka till hembygden ser hon som något av en nystart.
Under några år fanns knappt något utrymme alls för det konstnärliga skapandet.
– Men nu ska det bli annorlunda. Jag har lovat mig själv att skapa tid och rum för konsten, säger hon.
Du som vill passa på att uppleva Emelies målningar på Vårsalongen har chansen mellan den 12 maj, som är dagen för vernissage, fram till mitten av juni.
Emelie har också ett instagramkonto där hon lägger ut sina bilder. Leta upp henne där om du vill se mer.