Efter att först ha kört lite för långt hittar vi till slut rätt. Huset ligger uppe på en höjd, och Aron välkomnar oss på förstukvisten.
Ganska snart blir vi även välkomnade av hunden Selma, en glad och vänlig sanktbernadskorsning. Hon ingår i familjen, precis som ett gäng katter och fyra shetlandsponnyer. Dessutom "befolkas" gården av en liten grupp får, ett gäng hönor och en skara myskankor.
– Vi har faktiskt aldrig haft påhälsning av räv och det har vi nog Selma att tacka för, säger Aron.
Glad i hågen ser hon som sin uppgift att dagligen patrullera området runt bostadshuset och hagen.
I Bockrödsle Mossefall är det livat och lugnt på samma gång. Det är landet helt enkelt.
Norra Tjust pastorat inkluderar sammanlagt åtta kyrkor: Gamleby, Odensvi, Lofta, Västra Ed, Ukna, Loftahammar, Överum och Dalhem.
Aron har arbetat här i nästan 25 års tid. Han började i februari 1990 och har därefter bara haft några kortare uppehåll. För ett par år sedan arbetade han en period i Västerviks församling.
I omgångar har han också varit tjänstledig för att kunna slutföra studierna vid Musikhögskolan.
Aron förklarar att han är en "lantis" i själ och hjärta. Och det är anledningen till att musikstudierna drog ut på tiden. Tio år tog det från start till målgång (kantorsutbildningen på Oskarshamns folkhögskola inräknad).
– Jag far illa av att vistas i storstäder, jag trivs inte alls med det, säger Aron.
För att stå ut var han tvungen att pausa studierna i Stockholm och Göteborg emellanåt för att fara hemåt och tanka lantlig luft och lantligt lugn en tid, för att sedan kunna återvända och fortsätta med studierna lite till.
Aron växte upp i Djursdala, strax norr om Vimmerby och har haft kyrkan som andra hem ända sedan han föddes. Det betyder att han också tillägnat sig orgelmusiken sedan han låg i mammas mage i princip. Hans pappa jobbade som kyrkvaktmästare i Djursdala kyrka och det var i den kyrkan Aron fick prova på att spela orgel för första gången. Det var också där han fick sitt första kantorsvikariat. Då var han 15 år gammal och hade just slutat nian.
I andra klass fick han spela blockflöjt i skolan och som 9-åring började han spela piano på kommunala musikskolan. Men orgelinstrumentet låg alltid högst i kurs.
– Orgeln är ju instrumentens drottning, säger Aron.
– Ett mer dynamiskt instrument får man leta efter. Man kan spela på gränsen till det hörbara, så finstämt och lågt. Man kan också få instrumentet att bullra och dåna och ge ifrån sig så starka ljud att man knappt kan vara kvar i lokalen. När man spelar orgel är man dirigent för sin egen stora enmansorkester brukar jag säga.
Men det var ingen självklarhet att Aron skulle bli kantor. I gymnasieåldern hade han planer på att bli murare och flyttade till Oskarshamn för att gå en praktisk gymnasieutbildning där. Ganska snart insåg han dock att det inte var rätt val för just honom.
– Jag tyckte inte att det var kul. Jag var nog inte riktigt mogen för att flytta hemifrån heller i den åldern, säger han.
Efter sejouren i Oskarshamn provade han på att vara bonddräng, mjölnardräng och hantlangare i ett byggföretag. Hela tiden i Vimmerbytrakten. Det kändes viktigt att testa lite av varje. Så småningom bestämde han sig ändå för att ge musiken en chans. Han sökte och kom in på kantorsutbildningen i Oskarshamn. Och ja, på den vägen är det. Kantorsutbildningen åtföljdes av organistutbildningen på Musikhögskolan.
Sin första tjänstgöring hade Aron i Lönneberga församling och innan flytten till Tjust arbetade han i Mörlunda under några år.
De huvudsakliga uppgifterna för en organist i svenska kyrkan är att spela vid gudstjänster och vid förrättningar som dop, vigslar och begravningar. Likaså har man ansvar för körverksamheten i de församlingar som ingår i pastoratet.
Just nu leder Aron Odensvi kyrkokör, med regelbundna körövningar, samt en projektkör som kallas Gamleby vokalensemble.
– I projektkören jobbar vi med två till tre produktioner per år. Nu i februari börjar vi till exempel att repetera Johannespassionen som vi framför till påsk. I år ger vi två föreställningar, den ena i Odensvi och den andra i Blackstad kyrka. Det har blivit tradition. Jag skulle gissa att det är tionde året nu.
Har du någon favoritorgel i pastoratet som du extra gärna spelar på?
– Då måste jag svara orgeln i Lofta kyrka. Det är en Marcussen & Søn, byggd 1856. En fantastisk orgel. Det är egentligen inget stort instrument, har bara 18 stämmor men det låter som om det skulle ha det tredubbla.
– Allt låter snyggt spelat på den orgeln. Ibland vill man ju att orgelmusiken ska låta lite "ful", lite rå. Men det är nästan svårt att få till när man spelar i Lofta kyrka. Förmodligen är det väl något med orgeln och kyrkorummet i kombination som gör att det låter så bra.
Finns det någon annan speciell önskeorgel, eller någon speciell önskeplats där du gärna skulle spela?
– Det skulle vara i katedralen Saint-Sulpice i Paris. Jag skulle gärna spela i den fantastiska kyrkan.
Vad är det svåraste med ditt jobb?
– Att det är ett serviceyrke. Man är tjänsteman i viss mån. Och jag är egentligen något av en ensamvarg. Men det fungerar ändå bra tycker jag. I dag jobbar jag inte så mycket med barnverksamheten, för det finns det andra som är mycket bättre på. Jag fokuserar på det övriga.
Vad är det bästa med ditt jobb?
– Att spela orglar!