– Men någon kultursnobb är jag inte, säger Per Nyhlén som betonar att han även gillar detektivromaner och kan uppskatta en välgjord skräckfilm.
Framöver kommer Pers namn att dyka upp mer frekvent i VT:s spalter. Han är ny som frilansskribent på kulturen. Den första artikeln publicerades i måndags och var en rapport från förra helgens filmfestival.
I första hand är tanken att han ska skriva om kultur i allmänhet och musik i synnerhet.
Att skriva i tidningen är dock inte hans huvudsyssla. Per Nyhlén – född och uppvuxen i Linköping – jobbar sedan 20 år tillbaka som lärare på Västerviks gymnasium där han undervisar i ämnena svenska och historia.
– Jag studerade på kulturvetarlinjen först och kompletterade sedan med de kurser jag behövde för att få lärarbehörighet, berättar han.
Det stora intresset för musik väcktes när han själv gick på gymnasiet.
– Jag hade lyssnat lite slentrianmässigt på rock och pop innan dess. Sedan fick jag en kompis på gymnasiet som var väldigt intresserad av klassik musik vilket gjorde mig nyfiken. Jag började också lyssna och upptäckte att den klassiska musiken engagerade mig mycket mer än all annan musik jag lyssnat på tidigare. Det vill säga på ett känslomässigt plan. Både när det gällde melodierna och strukturen.
Med tiden har Pers preferenser vidgats en aning till att även omfatta jazzmusik.
Själv har han egentligen aldrig spelat något instrument, men däremot alltså lyssnat. Aktivt. Och konsumerat musik – inspelad musik och livemusik – i mängder.
I ungdomen hade Per planer på att bli sportjournalist. Och därmed har vi avslöjat ytterligare ett av hans stora intressen, nämligen idrott. Och då fotboll i synnerhet.
Journalistiken är heller inget nytt område för Per Nyhlén som tidigare frilansat som just sportjournalist på såväl Radio Östergötland som Radio Kalmar. Han har också bevakat sport för Vimmerby Tidning.
Men nu är det alltså Västerviks-Tidningen som gäller. Och kulturbevakning i första hand.
– Jag har länge haft en önskan att få chans att skriva mer, och allra helst om kultur, säger han.
– Jag ser fram emot det mycket. Jag ska försöka förmedla känslan av hur till exempel musiken låter, på ett begripligt sätt. Det ska bli roligt att förmedla kulturlivet i stort, och att träffa kulturutövare och folk med liknande intressen som jag själv.
Tillbaka till ditt "riktiga" jobb, läraryrket. Vad är det bästa med att jobba som lärare?
– Elevkontakten. Jag tror att man håller sig ungdomlig längre genom den dagliga kontakten med ungdomarna. Det är också ett omväxlande jobb som består av så många delar. Som lärare jobbar man ju mycket med språket, vilket passar mig bra eftersom jag är intresserad av språk. Det är också väldigt roligt att förbereda lektioner.
Vad är det svåraste med lärarrollen?
– Det är stressigt och kan vara psykiskt betungande ibland. Det är mycket man ska hålla reda på parallellt. Man jobbar ju med flera olika kurser och klasser. Dokumenationskravet tar mycket tid. Men är samtidigt viktigt.
Vad gör du, som bosatt i småstaden Västervik, när suget efter live-opera och annan klassisk musik blir allt för stark?
– Då åker jag till Stockholm och går på Konserthuset eller Kungliga operan. Ibland åker jag längre än så. London är ett återkommande resmål för mig. Där är ju utbudet enormt.