Sommarsäsongen i parken är över för denna gång och hösten är obevekligen i antågande men det betyder inte att föreningen tar paus i verksamheten. Tvärtom. Planerna för nästa sommarsäsong är redan i full gång och höstens och vinterns evenemang är bokade sedan länge.
Vi träffas hemma hos Sanne i det rymliga funkishuset på Näktergalsvägen i Gamleby, där hon och maken Johny bott sedan 1986. Från balkongen har man fri sikt upp mot Hagahöjden och vattentornet och kikar man åt andra hållet kan man se en glimt av Gamlebyviken.
– Huset börjar bli lite för stort för oss, säger Sanne men lägger till att hon och Johny faktiskt för närvarande har tre ungdomar boende hos sig.
Förutom sonen Simon bor även 17-åriga Mohammed och 15-åriga Raziye hos familjen Swahn. Båda är ensamkommande barn från Afghanistan, som flyttade in hos Sanne och Johny för knappt ett år sedan.
– Det går jättebra. I början använde vi oss av Google Translate för att kunna kommunicera men det behövs inte längre, säger hon.
Sanne växte upp i Strängnäs och flytten till Gamleby gick via spanska Benidorm skulle man faktiskt kunna påstå. Det var nämligen där, vid den spanska medelhavskusten, som hon under en semesterresa träffade sin blivande man Johny Swahn från Edsbruk.
Det var i maj 1981. I december samma år flyttade Sanne till småländska Gamleby. Då var hon 20 år. Semesterförälskelsen visade sig alltså vara av det bestående slaget.
Under större delen av yrkeslivet har hon jobbat som kokerska inom kostenheten i Västerviks kommun. Först på Norra sjukhuset och senare på Överumsskolan och Åbyskolan och på ett flertal krogar.
Men en utbredd värk i kroppen, fibromyalgi, tvingade henne dock för 15 år sedan att sluta.
När hon sakta men säkert skulle ta sig tillbaka till arbetslivet igen efter en lång sjukskrivningsperiod vände hon sig till Kunskapsgården där hon jobbade under tio års tid, fram till att skolan avvecklades i våras.
Under den här perioden skaffade hon sig även gymnasiekompetens och läste 20 poäng pedagogik vid Linköpings universitet.
– Jag är en person som vill ha saker att göra, poängterar hon.
Risken att hamna utanför arbetslivet var därmed ingen upplyftande tanke.
– Tack och lov var jag bara arbetssökande i fyra dagar efter tiden på Kunskapsskolan. Nu jobbar jag som skolassistent på Överumsskolan, berättar hon.
Arbetet är av administrativ art. Hon jobbar med scheman, skolskjutsplanering och allt möjligt som går ut på att den dagliga verksamheten ska kunna flyta på smidigt. Det betyder att hon har kontakt med såväl skolpersonalen som eleverna och deras föräldrar.
– Det är mycket nytt jag ska lära mig nu så här i början, inte minst alla olika dataprogram. Men det är en rolig utmaning och jag tycker att det är roligt att lära mig nya saker, säger hon.
Sanne förklarar att hon alltid varit en föreningsmänniska som gillat att engagera sig i allt mellan himmel och jord.
– Min mamma var också sådan. Och precis som jag gillade hon också att ha mycket folk omkring sig.
För tio år sedan, i samma veva som hon började på Kunskapsgården, blev hon medlem i Gamleby folkparksförening.
– Det var när jag arbetsprövade. Jag minns att Robyn besökte parken det året, 2005.
Året därpå valdes Sanne in i styrelsen och sedan dess är hon en av de eldsjälar som ser till att det regelbundet händer saker i den fina gamla parken nedanför Garpedansberget.
Målsättningen har varit att få Gamleby folkpark att leva upp igen. Guldåldern på 50- och 60-talet går knappast att reprisera. Men nog får man säga att föreningsmedlemmarna ändå lyckats med sin målsättning och strävan att göra parken till en samlingsplats igen.
– Dans- och pubkvällarna är de evenemang som går bäst. Till barnaktiviteterna har det däremot varit svårare att locka publik, så den typen av program har vi minskat ner på. Jag tror att det dalande intresset har att göra med att många föräldrar är väldigt stressade i dag och att det finns så mycket för barnen att göra. Man prioriterar helt enkelt annat än att ge sig iväg till parken. "Paddan" är nog också en stor konkurrent, gissar hon.
Att arrangera pubkvällar på vinterhalvåret var något man startade med för fyra år sedan. Platsen är Skyttepaviljongen alldeles i anslutning till parkområdet. Livemusiken står i centrum och det finns möjlighet till dans för dem som känner för det, eller "barhäng" för dem som känner för det.
– Bäst brukar det gå när vi bokar lokala band. Men vi brukar försöka varva lokala förmågor och tillresta artister.
Vid ett par tillfällen har det till och med blivit fullsatt i Paviljongen (max får 200 personer vistas i lokalen samtidigt) och besökande utan förköpsbiljett har fått vända i dörren.
Den 3 oktober går startskottet för höstens pubkvällar. Då är det Alec Staagård som tar scenen i besittning. Den 31 oktober vankas sedan halloween-afton med Covers2You, från Edsbruk.
Vad är det som gör föreningsengagemanget så roligt och värdefullt?
– Alla människor man får träffa, artister såväl som besökare. Det finns vissa som kommer på i stort sett alla våra danser och evenemang och det är ju jättekul. Vi är också ett bra gäng i styrelsen som trivs tillsammans.
– När det gäller danserna så ökar intresset stadigt. De flesta kommer förstås från närområdet, vi har till exempel stort stöd från föreningen Danzvett, men det är också en hel del dansare som rest långväga, från Kalmar, Målilla, Norrköping och Linköping. Ja, till och med från Skåne.
Varje evenemang i parken innebär många timmars jobb i ett streck för Sanne och övriga styrelsemedlemmar. För Sannes del känns det i kroppen dagen efter, förklarar hon.
– Då har jag ont och ligger däckad, på grund av sjukdomen. Men det är det värt eftersom jag haft så himla roligt, säger Sanne.
Slutligen: Vad är det bästa med att bo i Gamleby tycker du?
– Att det är mysigt och lugnt, och även om kommunikationerna inte är så bra tycker jag ändå att man har nära till allt. Vill man ha ett större utbud av saker och ting kan man ganska snabbt ta sig till Linköping eller Norrköping till exempel.
Var skulle du kunna tänka dig att bo om du inte bodde i Gamleby?
– I Helsingborg. Det är en stad jag gillar. Den är fin och det är härligt med närheten till kontinenten.
Vilken är din främsta egenskap som föreningsmänniska?
– Jag gillar att koordinera saker och vill gärna ha kontroll. Det där med kontrollbehovet är väl på gott och ont.