Det ska säkert se ball ut, men jag kommer mest att tänka på Arne Anka och hans fejk-näbb, speciellt efter dispyten med Disney. Öronen åkte dock av efter en halvtimme.
Det börjar rätt bra, tight och hårt med hans egna spår som "Maths" (även om Daft Punk-stölden är allt annat än subtil) , "Some Chords" och "Avaritia".
Deadmau5 rör sig i sfärerna av house, progressive och electro. "Professional Griefers" minner av gamla PIL-mattor och lite slaskpunk. Snyggt som attan. Men sedan tappar det rätt mycket i takt och intensitet. En längre stund av någon slags ambient gör det hela ganska avslaget, och jag blir rätt uttråkad.