Den största överraskningen stĂ„r antagligen visartisten Christina Kjellson för nĂ€r hon kliver upp pĂ„ scenen med ett regelrĂ€tt rockband bakom ryggen. Hon öppnar med en svensk tolkning av âHushâ. Det Ă€r en lĂ„t som bland annat har spelats in av hĂ„rdrocksbandet Deep Purple. I Christina Kjellsons översĂ€ttning handlar texten om Ikea.
NĂ€sta artist Ă€r musiklegenden John Holm. NĂ€r John Holm och hans tvĂ„ musiker kommer ut pĂ„ scenen Ă€r det nĂ„gon som frĂ„gar âvem Ă€r det som Ă€r John Holm?â Han har genom alla Ă„r förblivit en kultfigur. John Holm debuterade 1972 med albumet âSordinâ. Det var en skiva som fĂ„ brydde sig om nĂ€r den slĂ€pptes, varken poppubliken, visans vĂ€nner eller proggarna. Idag Ă€r âSordinâ en av svensk musikhistorias allra klarast lysande diamanter. Ingen av kvĂ€llens övriga artister har en lika stark skiva i sitt bagage.
John Holms spelning Ă€r delvis trevande, ofokuserad och med lĂ„nga avbrott mellan lĂ„tarna. Men Ă€ven om John Holm inte Ă€r pĂ„ topp den hĂ€r kvĂ€llen sĂ„ Ă€r det svĂ„rt att inte beröras av hans egensinniga röst och poetiskt vĂ€lformulerade sĂ„nger. NĂ€stan hela hans produktion prĂ€glas av en sorg som ofta har kombinerats med en dov ilska. Vi fĂ„r bara Ă„tta lĂ„tar. De flesta Ă€r hĂ€mtade frĂ„n debutskivan. NĂ€r han ska framföra sin klassiker âMariaâ, frĂ„n albumet âLagt kort liggerâ, berĂ€ttar John Holm att han skrev visan pĂ„ 1960-talet i Loftahammar. LĂ„ten avslutas med de hissnande raderna âMaria, Maria, den dag du slutat undra. DĂ„ Ă€r du mĂ„nga mil och Ă„r frĂ„n hĂ€r.â
Efter en kort paus Ă€r det dags för Eva Dahlgren. Precis som John Holm sĂ„ gör hon en efterlĂ€ngtad debut pĂ„ festivalen. Eller som hon sjĂ€lv uttrycker det âNi ser en oskuld â det Ă€r första gĂ„ngen jag fĂ„r spela pĂ„ Visfestivalen.â Det Ă€r lite svĂ„rt att förstĂ„ att ingen av de hĂ€r viktiga namnen har medverkat tidigare pĂ„ festivalen. BĂ„da artisterna skivdebuterade pĂ„ 1970-talet. Eva Dahlgren Ă€r en intressant kontrast till John Holm. Eva Dahlgren blev snabbt en stjĂ€rna, medan John Holm tyvĂ€rr förblev ett ganska okĂ€nt namn hos den stora publiken. NĂ€r Eva Dahlgren stiger ut pĂ„ scenen Ă€r hon helt svartklĂ€dd med solglasögon och blont hĂ„r. Elegant och cool. Hon öppnar med lĂ„ten âHela vĂ€rlden stĂ„r i blomâ frĂ„n sitt senaste album âJag sjunger ljusetâ (2016) som slĂ€pptes efter ett uppehĂ„ll pĂ„ nio Ă„r.
Eva Dahlgrens fem musiker skapar en rik och varierad ljudbild. LĂ„ten följs av flera suggestiva ballader med lĂ„nga inledningar som har en likartad uppbyggnad. Under konserten beskriver hon sjĂ€lv lĂ„tarnas struktur. âJag tycker om nĂ€r det tar lĂ„ng tid innan det blir vackert.â Med lĂ„ten âGuldgrĂ€varsĂ„ngâ fĂ„r vi se en Eva Dahlgren som tar ut svĂ€ngarna. Det Ă€r en sida som alldeles för sĂ€llan lyfts fram pĂ„ hennes skivor. Den rockiga attityden förstĂ€rks ytterligare med lĂ„ten âBrinnerâ och nĂ€r hon spelar elgitarr i ett lĂ„ngt tight parti med malande gitarrer. Det Ă€r nĂ„gonstans hĂ€r konserten verkligen lyfter. NĂ€r hon presenterar âUng och stoltâ frĂ„n 1987 berĂ€ttar Eva Dahlgren att lĂ„ten skrevs nĂ€r hon var vĂ€ldigt arg, men att den efterhand har blivit vemodig. âJag mĂ„r bĂ€ttre vemodigâ konstaterar hon.
KvÀllen avslutas med att CajsaStina à kerström och Jack Vreeswijk upptrÀder tillsammans. Kombinationen Àr ett nytt koncept som inte tillför nÄgot nytt. Det Àr tvÄ rutinerade musiker som Àr barn till tvÄ stora vislegender. Men det Àr svÄrt att slÀppa tanken att bÄde CajsaStina och Jack har medverkat nÄgra gÄnger för mycket pÄ festivalen.