En storslagen sagoberättare

Övers: Johanna Hedenberg

Natur & Kultur

De flesta av Italo Calvinos (1923–1985) romaner finns översatta till svenska men egendomligt nog har inte debutromanen ”Stigen där spindlarna bygger bon” (1947) översatts förrän nu. Till en början hörde han till de neorealistiska författarna i Italien, dit även Cesare Pavese, Giovanni Verga, Elio Vittorini och Alberto Moravia hörde. Som ung tvångsrekryterades Calvino, liksom många andra italienare, till Mussolinis milis men lyckades fly och anslöt sig till ett partisanförband i bergen. Dessa erfarenheter ligger till grund för romanen.

Tioåriga Pin slår följe med en grupp härjade partisaner under andra världskriget i Italien. Krigets absurda meningslöshet blir alltmer påtaglig för honom i hans möte med en oförstående och opålitlig vuxenvärld. Texten är en blandning av sofistikerad stil och raka beskrivningar och här finns till och med en dokumentär tendens, samtidigt som Calvino aktar sig för en sentimental och moraliserande underton. Redan här ställde han frågor om livet, människan och världen utan att egentligen ge något svar. Pojken Pins relation till partisankriget motsvarar på ett symboliskt sätt hans eget och här finns från början en egen ton och en direkthet i anslaget, som han skulle utveckla vidare.

Emellertid tyckte Calvino inte att den realistiska berättelsen räckte till riktigt för att fånga livets vansinniga mångfald, utan i sitt fortsättninga skrivande ägnade han sig åt den fantastiska genren, där han drog ner det fantastiska till vardaglig nivå. De berättelser han skrev var allegorier om hur det är att vara människa i vår egen tid. Hans medvetna lekfullhet krockade ständigt med människans obönhörliga verklighet och berättelserna rör sig mot det absurda och surrealistiska. Kännetecknande för hans författarskap blev det frodiga fabulerandet och den språkliga fantasin men grundtonen var pessimistisk. Han flydde inte verkligheten in i den fantastiska genren utan klarade i stället av på så sätt att skildra den mera fullödigt. Han var den ständige iakttagaren, den ständige skeptikern och den ständigt utanförstående. Hans civilisationskritik är ytterst bister men allt allvar uteslöt ändå inte det goda humöret, när han ständigt hävdade fantasins fullständiga frihet.

Samtidigt som ”Stigen där spindlarna bygger bon” ges ut, kommer även nyutgåvor av ”Den tudelade visconten” (1952), ”Klätterbaronen” (1957) och ”Den obefintlige riddaren” (1959) . Alla tre romanerna hör till den fantastiska genren och alla tre har översatts av Karin Alin. Dessa romaner tillsammans med debutromanen visar återigen på Calvinos storslagna författarskap och att han dessutom var en mycket god sagoberättare för vuxna.