Nu kommer Smedberg med novellsamlingen "SprÀngskiss av en jaktberÀttelse". DÀr kÀmpar personerna med det dÀr levandet ingen av oss begriper sig pÄ.
NÄgra av dem talar om det existentiella fast de inser det banala i det de sÀger.
I texterna Àr det ofta höst. DÀvet. RÄtt. Till och med i juni faller regnet kallt, nÀr en av personerna lite hÄglöst rensar ogrÀs.
MÀnskor kör bil lÀngs vatten. SÄ stannar de och ger sig ut i en förtÀtad vÀrld av trÀd och stigar.
Söner och hustrur minns sina fĂ€der och makar som vackra men undanglidande innan döden tar dem. Som den tog Karl Marx och SimĂłn BolĂvar, Spanska Amerikas befriare. I ett halsbrytande avsnitt om Marx, som undvek att sitta för han hade bölder âi arsletâ och BolĂvar som kallades âpansararsletâ efter att ha levt pĂ„ hĂ€stryggen, lĂ„ter Smedberg deras tragiska privata öden skymta.
En skymflig text, som Marx skrev om BolĂvar, Ă„rtionden efter dennes död, har triggat Smedberg.
Friedrich Nietzsche glimtar förbi den januaridag 1889 det pÄstÄs att hans vansinne bröt ut nÀr han sÄg en gammal hÀst piskas. En hÀst han föll om halsen. En sÄn varelse kunde var och en av oss behöva för vÄr skam och vÄr tröst, menar Smedberg.
SpÀnningen hos honom ligger dels i detta ogenerade sÀtt att sprida kulturhistoria ur totalt ovÀntade synvinklar. Dels i hans geniala sÀtt att beskriva den fÄkunniga vanliga mÀnniskan mitt i livsströmmen.
DÀr finns Ànkan som brottas med sorg och ensamhet och som ligger med Àlskarens unge son. PÄ sin kala balkong följer hon inte sin impuls att fimpa sin cigarett pÄ en skalbagge som Àcklar henne. DÀrmed hÀnder nÄgot.
SmÄ handlingar av den arten Àr Smedbergs markörer.
I novellen som gett samlingen dess namn handlar det om vad kÀrlek Àr. I en sjurumsvilla i Djursholm ligger en framgÄngsrik universitetslÀrare okontaktbar. Han Àr drygt 60 och inne i djup demens. Plötsligt tycker sig hans dotter höra honom be om nÄden att fÄ dö. Kudde eller jaktgevÀret i kÀllaren? SÄ tÀnker hon, tills hon inser att hon saknar den oerhörda kÀrlek som behövs.
SÄ dör han i alla fall, och modern, psykologen, behöver inte lÀngre det hasselsnÄr hon i alla Är uppsökt för att sluta finnas till. Och den skrivande sonen, som insett vilken berÀttelse faderns liv rymmer, vÄgar inte anvÀnda den, eftersom han fegade ur och höll sig borta under faderns sjukdomstid.
Och berÀttelser, det Àr vad vÄra liv Àr. Inte mer och inte mindre. Det Àr kontentan av vad à ke Smedberg sÀger i sin nya bitande angelÀgna novellsamling.