Kombinationen Rom som händelsernas centrum och mästerregissören Woody Allen låter som en given succé. Men Allens senaste film "Förälskad i Rom" är faktiskt en besvikelse.
Allen har de senaste åren gjort nedslag i flera Europeiska storstäder som London, Barcelona och Paris. Det ryktas också att han har planer på en filminspelning i Stockholm inom kort.
Men nu senast blev det alltså ett vykort från Rom.
För en som vanligtvis älskar Woody Allens filmer känns det hårt att behöva såga "Förälskad i Rom".
Men filmens manus känns som ett ofärdigt hastverk. Alla möjliga – i vissa fall roliga – idéer har flätats samman till ett osammanhängande sammelsurium .
Skådespelarinsatserna är det inget fel på – däremot på själva historien, eller mer korrekt historierna, som aldrig griper tag.
Woody Allen själv spelar en pappa vars dotter rest till Rom över sommaren och blivit förälskad i en italienare. Och snart ska de unga tu gifta sig.
Allens rollfigur lider som vanligt av neurotiska tvångstankar och existentiell ångest. Men resultatet blir mest som en pastisch eller en karikatyr på samtliga karaktärer han gestaltat genom åren.
Berättelsen består av många separata trådar som inte har något med varandra att göra. Karaktärerna är klichéartade och endimensionella, vilket i vissa fall kan bli komiskt. Men tyvärr inte i det här fallet.
En ganska rolig episod är dock när skådespelaren Roberto Benigni blir känd för absolut ingenting. Plötsligt jagas han av medierna, får gå före i alla köer och åtrås av en mängd vackra kvinnor.
Ett annat småroligt avsnitt är när en ung utbytesstudent från USA (spelad av Jesse Eisenberg) inte kan hålla tankarna och händerna borta från flickvännens karismatiska bästis (Ellen Page) som kommer på besök.
Här dyker Alec Baldwin upp som en krass sanningsapostel, vilket är ett uppfriskande inslag bland alla plattityder.
Om "Förälskad i Rom" är lika med Woody Allen i dåligt skick så är hans förra film "Midnatt i Paris" lika med Woody Allen i högform. Se den istället!