Mer kända under engelskt epitet: Dimpker Brothers. För egen del hör jag inte till de redan brödrabitna, men det svängigt rytmiska gitarrspelet och den fina dynamiska stämsången bröderna emellan resulterar i garanterad frälsning lagom till kvällen är över.
Edsbruks kyrka är belägen i brödernas hemtrakter och stämningen är mysigt intim. Bröderna Adam 20 år, lillebror, och Martin 24, storebror Dimpker spelar egenskrivet material två dagar innan avresan till USA, Salt Lake City där de ska spela in sin första studioskiva. Upplägget för kvällen alternerar mellan trioformat och bröderna allena. Trio då Mollie Lindén välkomnas upp på scenen – känd från 2014 års upplaga av Idol. Hennes varma och bluesiga toner sväller fint i kyrkorummet och gifter sig väl med brödernas avskalade ljudbild. När man lyssnar till henne denna fredagskväll förundras man lite att den mer i negativ bemärkelse amerikaniserade Ajax snuvade henne.
Brödernas begåvning torde ingen betvivla – de vann nyligen erkännelse som regionvinnare i tävlingen Musik Direkt, men det som framträder mest är den raffinerade smakfullheten. Smakfulla arrangemang, på guldvåg avvägda toner, smäckra ackord, stämsången – ja, allt är rysligt delikat för trumhinnorna. Mellansnacket är charmigt familjärt och får publiken att dra på smilbanden.
Man kan tänka sig att ljudbilden riskerar bli futtig när den utgörs av en akustisk duo, men med hjälp av en baskagge och tamburin stampar äldste broder Dimpker igång en puls som botar all percussiv abstinens. Detta nyttjas med stor effekt och skapar det driv och momentum som annars kan fattas akustiska duos. Jag har behandlat brödernas goda känsla och smak, men den som söker virtuositet behöver heller inte misströsta; lillebror Adam Dimpker river av så smäckra licks och arpeggios att Tommy Emmanuel-besatta kan sitta lugnt i kyrkbänken.
Musiken är sprungen ur något brett amerikanskt-influerat som känns som nybakad paj på en fönsterkarm en varm och solig sommardag i Utah … det känns varmt och familjärt helt enkelt trots att jag i för sig aldrig satt min fot i Utah. Natten till söndagen far de till USA för att realisera drömmen om skivinspelning. När de ombeds beskriva kommande skiva menar de att det är som när en författare samlar sina bästa texter över flera års tid och gör det till en bok. Det blir ett koncentrat av flera års flitigt musicerande, kort och gott.