Jag tror aldrig jag har lÀst en dÄlig bok av Joyce Carol Oates. DÀremot har jag lÀst en del böcker av henne dÀr jag inte gillat översÀttningen. Den hÀr var till min stora lycka vÀldigt bra och dessutom fint översatt av Kerstin Gustafsson.
Katya Spivak Àr 16 Är och har lÀmnat det fattiga hemmet och hemstaden i södra New Jersey för att arbeta som barnflicka över sommaren hos en familj i kuststaden Bayhead Harbor. HÀr trÀffar hon den rike och excentriske Marcus Kidder.
Han bjuder hem Katya, som mot bÀttre vetande bestÀmmer sig för att tacka ja till hans inbjudan.
Men allt Àr inte vad det ser ut att vara.
Katya slits sedan mellan Àckel och avsky för den Àldre mannen och kÀrlek till honom för att nÄgon Àntligen SER henne.
"En fager mö" Àr en berÀttelse om makt och manipulation och en beskrivning av klassamhÀllet. Jag riktigt kÀnde Katyas desperata lÀngtan efter ett bÀttre liv. Och samtidigt oförmÄgan att riktigt slÀppa taget om det gamla.
HÀndelserna i boken kÀnns drömlika. Som om huvudpersonen inte riktigt har kontroll över sina handlingar och saker som hÀnder Àr precis bortom hennes kontroll.
Att lÀsa den hÀr boken var ungefÀr som att bege sig in i nÄgon annans obehagliga dröm, ja Oates Àr lika lysande som vanligt.