Men Chris Robinson och hans grabbar kan onekligen den amerikanska rock'n'rollhistorien på alla sina fem fingrar. Och har lyckats både göra karriär och tjäna en och annan hacka på det.
Men för att vara en comeback - efter en sju år lång paus - känns det här som att trumman kan ställas undan i garderoben och ge plats för triangeln. För det här är ingen comeback som ska basuneras ut allt för högt.
Faktum är att den är rätt tråkig för ett band som haft så lång tid på sig.
I inledningen visar The Black Crowes dock bra form med både snabb The Faces-rock och långsam suggestiv blues. Men bandet orkar inte hålla den standarden hela vägen. Det sluttar rätt betänkligt i kvaliteten under andra halvan.
Henrik Larsson/TT Spektra
henrik.larsson@ttspektra.se