Så där är det varje gång. Första lyssningen ger bara en massa rysningar längs ryggraden att det här har man hört femtielva gånger förut. Och varje gång kommer jag på mig själv att det är högst orättvist mot TAW och att plattorna faktiskt börjar växa efter ett antal lyssningar.
För han är en begåvad låtskrivare herr Andersson Wij. Så även denna gång.
Det är inte lika mycket soul- och gospelkänsla på nya plattan jämfört med föregångaren, den självbetitlade skivan som kom 2005.
Men bredden är lika imponerande som tidigare. Lyssna på svalt poppiga "Jag har simmat långt ut från land", snyggt inspirerad av Verves "Bittersweet symphony", mäktiga balladen "So long", alt countrysvängiga "När ditt tåg kommer" och framför allt avslutande "Träden sjunger".
Hans tolkning av Andreas Mattssons "Summer of speed", "En sommar på speed" slår förvisso originalet men jag har ändå svårt att förstå låtens storhet. Tyvärr håller också en del andra tråklåtar tillbaka betyget.
Henrik Larsson
henrik.larsson@ttspektra.se